Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN 127
derhafsvulkanerna fullständigt likna de på fastlandet
belägna vulkanernas.
De flesta utbrott från underhafsvulkaner, som blifvit
bekanta på senare tider, ha timat på ringa afstånd från stora
ö- eller fastlandsvulkaner. Hafvet kring Sicilien, den
grekiska arkipilagen, hafsomgifningen kring San Miguel bland
Acorerna, den del af Kaspiska hafvet, som omgifver halfön
Apscheron, hafven kring Japan och de Aleutiska öarna,
hafvet kring Tonga- och Samoaarkipilagen, farvattnet kring
Islands kuster tillhöra sannolikt samma regioner för
underjordisk verksamhet som de på de angränsande kusterna
befintliga vulkanerna.
Detta oaktadt finnes åtminstone en uteslutande
ocea-nisk vulkanregion, nämligen Atlantiska oceanens smalaste
del mellan Kap Palmas på Afrikas Guineakust och Kap San
Roque på den brasilianska kusten. I denna del av oceanen
uppröres hafvet ofta af häftiga undervattensskalf.
Fartygen erhålla stötar, som de ströko mot en sandbank;
rökpelare uppstiga ur vågorna liksom från en eldsvåda, pimsten
och andra lätta slaggmassor flyta här och där med
strömmen; till och med sand- eller asköar har man sett uppdyka
midt i hafvet, men dessa ha dock snart åter krossats af
vågorna och försvunnit.
Bland de senare årtiondenas vulkaniska utbrott har
intet ådragit sig en sådan uppmärksamhet som uppträdandet
af nya berg på Santorins ögrupp. Denna nästan
cirkelrunda grupp är otvifvelaktigt återstoden af en stor omkring
50 km. i omkrets mätande kägla, som höjt sig midt ur
hafvet. Då Hellenerna slogo sig ned på det Egeiska hafvets
öar, var det gamla berget redan splittrat i tre stycken.
Ett stycke bildar den halfmånformiga ön Thera eller
Santorin, som omfattar största delen af den forna vulkanen;
åt väster fortsätter den lilla ön Therasia den gamla
kraterringens båge, och i sydöst reser sig slutligen ön Aspros
klippa som ett vittne om den nu försvunna lavavallen.
Midt i denna krater ha under den historiska tiden flere
små lavaöar upprepade gånger höjt sig. Den äldsta sålunda
uppkomna ön heter Palaio-Kaimeni, d. v. s. det gamla
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
