Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
JORDEN
af de utkastade askmassorna, sammanstörtade och att
hafs-vågorna inbröto i den med het lava fyllda kitteln. En
oerhörd ångutveckling måste uppstå af lavans blandning med
vatten, och denna ångutveckling var också orsaken till den
sista fruktansvärda explosionen.
De af lösa slagg- och askmassor bestående käglor,
hvilka stundom bilda sig vid utbrott från
underhafsvulka-ner, kunna icke länge motstå vågornas förstörande
inverkan. Ehuru de kunna vara af betydligt omfång, försvinna
de till slut, om de icke ha fastare grundval.
Ett egendomligt exempel härpå erbjöd den ryktbara
ön Julia eller Ferdinandea, hvars svarta slaggmassor i juli
1831 dykte upp omkring 40 km. söder om Selinonte på
Sicilien. En engelsk kapten skyndade siig att hissa
Storbritanniens flagga på de rykande slagghoparna och äfven den
neapolitanska regeringen gjorde anspråk på ön, hvilken
kring sin krater småningom utvidgade sig och slutligen
hade icke mindre än 6 kin. i omfång.
Med de vulkaniska företeelsernas upphörande var det
emellertid också slut med öns växande, och i stället började
vågorna sitt förstörelseverk. I oktober återstod sålunda
endast en liten kulle, som också försvann och några år
efteråt var djupet, där ön uppstått, 240 meter. I juli 1863
dök ön upp på nytt och höjde sig 60—80 meter, men endast
för att åter försvinna.
Jordbäfningar. De vulkaniska utbrotten visa oss visserligen
till fyllest, att vår jord alldeles icke är den fasta, orubbliga
massa som hon förefaller i vår föreställning i jämförelse
med luftkretsen eller oceanens oroliga vågor eller de
lef-vande väsen, som ha sin varelse på hennes yta. Tvärtom
darrar och skälfver marken under våra fötter tidt och ofta,
ja nästan dagligen göra sig rörelser i jordskorpan gällande
på någon punkt af jorden och äro icke ens främmande för
den Skandinaviska halfön. Lyckligtvis stegra dessa
företeelser sig blott sällan till sin högsta grad af häftighet, till
den fruktansvärdaste af alla jordiska fasor, till dessa
jordbäfningar, orsakade af en eller flera underjordiska stötar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
