- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
140

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens byggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

JORDEN

dighet, hvarpå präglingen af mynt beror. Äfven några
stenarter bli formbara under högt tryck.

En dylik formbarhet är också betecknande för jordens
innersta del, där en temperatur af minst 100,000° torde
råda. För jordens mellersta del gäller sålunda detsamma
som för solen. Största delen af jordmassan torde befinna
sig i gasformigt tillstånd. Detta oaktadt äro metallerna
starkast hopade i närheten af jordens medelpunkter.

Den af de båda stora forskarne, fransmannen Arago
och tysken Alexander von Humboldt, framställda åsikten,
att den fasta jordskorpan har endast en obetydlig tjocklek,
har sålunda all sannolikhet för sig. Redan på ett djup af
omkring 60 km. öfvergår den i en eldflytande massa — den
s. k. magman — hvilken hufvudsakligen torde bestå af
smälta kiselföreningar. Ännu djupare, omkring 300 km.
under jordytan, antager allt gasform. Den fysikaliska
skillnaden mellan dessa tre aggregattillstånd är emellertid, till
följd af magmans och de inre gasernas till följd af det höga
trycket segflytande beskaffenhet, icke så stor. Trycket och
temperaturen stiga alltjämt mot jordens medelpunkt.
Trycket därstädes skattas vanligen till omkring 3 millioner
atmosfärer och temperaturen är omkring 100,000° C.

Jordens värmeförlust ut i rymden. Som jordens
temperatur beständigt aftager från dess medelpunkt till dess
yta, så måste enligt lagarne för värmeledning, värme
oupphörligt befordras från jordens inre till dess yta, därifrån
den utstrålar i rymden. Som vi redan sett, är emellertid
denna tillförsel af värme från jordens inre, i jämförelse
med den värme jorden erhåller från solen, af rent
försvinnande betydelse för jordens vanliga värmehushållning.

Helt annorlunda förhåller sig emellertid denna
värmeförlust i tidernas längd. Liksom solen sammandrager sig
äfven hela jorden och måste småningom skrumpna ihop.
Detta gäller hufvudsakligen om jordens inre, ty jordytan
äger endast en temperatur, som nästan uteslutande beror
på solstrålningen. Följaktligen kan jordskorpan icke följa
med, då jordens inre sammandrager sig. Härigenom
erhål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free