Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
JORDEN
skorpa började bilda sig, och denna skorpa erhöll en
tjocklek af 60 m. och organismer sålunda redan kunde lefva på
dess yta. Lord Kelvin skattar denna tid till mindre än
100 år; den torde icke uppgå till mer än högst 10,000 år.
Beräkningar, som gjorts af jordens ålder från den
tidpunkt, då den erhöll sin skorpa, intill våra dagar, äro,
såsom man lätt kan tänka sig, i hög grad osäkra och komma
också till mycket olika resultat, men gifva likväl en
föreställning om de tidsbelopp, som härvid kunna komma ifråga.
Den kortaste tiden för jordens ålder, sedan den först
erhöll sin skorpa, har Lord Kelvin funnit af sina
beräkningar. Denna tid fann han sammanträngd mellan 20 och
40 millioner år, medan en annan engelsk forskare erhöll
9,600 millioner år och den framstående svenska
naturforskaren d:r Ekholm på grund af sina räkningar kom till
65,000 millioner år.
Ett sätt att bestämma jordens ålder grundar sig på den
betraktelsen, att all kalksten i jordskorpan bildats af den
kolsyrade kalk, som af floderna medförts till oceanen.
Luften beräknas innehålla 2,432 gånger mera kolsyra än den
mängd kolsyrad kalk, som årligen tillföres hafvet, medan
de afsatta kalkstenslagren antagas innehålla 18,550 gånger
så mycket kolsyra som luften, hvarför till bildande af dessa
lager åtgått 2,432 X 18,550 — 45 millioner år. Enligt
samma beräkningsgrunder kommer en forskare till högst 95
millioner år, och på grund af uppskattningen af det koksalt,
som årligen tillföres oceanen, anses 166 millioner år ha varit
nödvändiga för att floderna skulle kunnat transportera den
nuvarande koksaltmängden till världshafvet. Som under
äldre tider oerhörda saltlager — t. ex. vid Stassfurt —
kristalliserat ut ur världshafven, måste det nämnda talet
mångfaldigas för att komma en riktigare siffra närmare.
Mest bevisande för jordens höga ålder äro de
beräkningar, som grunda sig på geologiska betraktelser. Den
ränna, som St. Lawrencefloden skurit ned i klipporna
nedanför Niagara, är 60—90 m. djup och 11 km. lång. Att
döma af den hastighet, med hvilken denna urhålkning
framskrider, måste rännans bildande ha tagit minst 10,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
