Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 JORDEN
vara inblandade, ehuru de ej bestämma stenartens väsen.
Jordytans stenarter ha i genomsnitt endast en ringa
specifik vikt; de äro nämligen blott 2—3 gånger tyngre än
vattnet. Jordskorpans specifika vikt utgör fördenskull
endast 2,5, hvaremot hela jordmassans specifika vikt är
vida större, så att jordens medeltäthet blir 5,7. Denna höga
siffra blir begriplig, endast om man tänker sig, att största
delen af jordens inre består af järn.
Vår planets tunga kärna omslutes sålunda af ett hölje
af lättare stenarter. En stor del af dessa synes lagrad i
regelbundna skikt och har fördenskull tydligen afsatt sig ur
vatten på dettas botten. Dessa bottensatser i de gamla
oceanerna äro de äldsta och säkraste urkunderna i vår jords
geologiska historia.
Bland lager, som äro af ett senare ursprung, finner man
sådana, som tillhöra en aflägsen tid, under dessa åter äldre
lager, och på detta sätt stiger man från lager till lager ned
till de stenarter, hvilka till följd af de på dem hvilande
massornas tryck och värmen från jordens inre småningom
förändrats så, att deras lagring icke mer kan igenkännas.
Där aflagringarna från början aldrig rubbats, utbreda
de sig i parallella och nästan horisontala lager, motsvarande
botten till det haf, hvarur de afsatt sig. I delta fall möter
det icke heller större svårighet att bestämma deras
tidsföljd. Annorlunda förhåller det sig, där lagren blifvit
uppresta i olika vinklar, krökts, brustit eller rent af
fullständigt kastats öfver ända; eller där stenarter, hvilka i
flytande eller grötlikt tillstånd vällt fram ur jorden,
inskju-tits mellan förut befintliga regelbundna lager. Där stöter
det ofta på stora svårigheter att bestämma lagrens tidsföljd
och samhörighet. Allra svårast är att afgöra
åldersförhål-landena mellan stenarter, som skilts från hvarandra af
dalar, vidsträckta slätter eller till och med af oceaner.
Jordens otaliga lager motsvara, all olikhet i läge,
lutning och tjocklek till trots, helt och hållet de aflagringar,
hvilka vi än i dag ständigt se uppstå för våra ögon. De af
vildbäckar genomfårade bergen liksom de af vågorna
un-dergräfda kusterna lämna massor af spillror, hvilka samlas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
