Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
JORDEN
antyda, att om temperaturen och halten af vattengas
förbli lika, ökas tillväxten i direkt förhållande till
atmosfärens halt af kolsyra. Ökas luftens mängd af vattengas och
temperatur, höjes denna verkan sannolikt som vid
förvittringen.
För öfrigt utöfvar också vegetationen ett icke
obetydligt inflytande på förvittringen. De hårdaste stenar
beklädas med ett täcke af lafva, och sedan dessa luckrat upp sitt
underlag, infinna sig högre växter. Alla dessa växtarter
drifva sina rötter ned i stenens remnor. Därigenom
uppstår dels en mekanisk verkan, i det att rotfibrerna, då de
tillväxa eller svälla af regnet utöfvar ett tryck på stenen,
dels också en kemisk verkan, i det att rötterna afsöndra en
sur lösning. Denna lösning sönderdelar delvis de alkaliska
kiselsyreföreningarna i stenen, hvilkas salter sedermera
tjäna till växternas näring. De olika växterna bidraga äfven
till att kvarhålla det vatten på klippan, hvilket med ur
luften absorberad kolsyra påskyndar förvittringen.
Växterna gifva äfven efter sin död anledning till
bildande af humussyror, hvilka utöfva en sönderdelande
verkan på stenen, liknande kolsyrans. I synnerhet i kallare
delar af jorden och på bergen framträder denna verkan af
humussyran.
Vattnet inverkar icke blott kemiska på stenen, utan
också i hög grad mekaniskt. På högre breddgrader eller
på höga berg, där temperaturen ofta sjunker under vattnets
fryspunkt, är denna verkan högst betydlig. Det flytande
atmosfäriska vattnet, som på solskensdagar intränger i
klippans små sprickor fryser där, då temperaturen sjunker
under 0 på natten. Då därvid naturligtvis de utåt liggande
delarna frysa först och sedermera de under dem befintliga,
så utöfva dessa senare, till följd däraf att vattnet utvidgar
sig då det fryser, en betydande sprängverkan. De i början
obetydliga remnorna tilltaga allt mer i storlek till dess
att ett klippstycke afspränges.
Af mindre betydelse är värmeverkan, som
hufvudsak-ligen framträder i varmare trakter. De flesta stenarter
bestå af olika slags material, hvilka äga en något olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
