Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet på kontinenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNET PÅ KONTINENTERNA. 187
I Nordamerika sträckte isen sig ned till Mississippi och
gick på östra sidan ända till 38:de breddgraden, hvaremot
Nordamerikas västsida icke var lika starkt nedisad. Samtidigt
utsträcktes ismassorna i Alperna, Kaukasus och andra
bergskedjor långt utöfver de nuvarande gränserna. Nästan öfver
hela jorden har man funnit spåren af en stark nedisning, och
sannolikt inträdde den ”stora istiden” samtidigt öfver hela
jorden, ehuru den synes ha varit starkast utvecklad i Europa
och Nordamerikas östliga delar. Högst sannolikt utbredde
sig också samtidigt öfver Sydamerika isen från den höga
bergstoppen Aconcagua längs Chiles kust och från Argentinas
sydliga provinser. Äfven Nya Zeelands sydö bär spår af en
fullständig nedisning. Beräkningar, som anställts angående
temperaturförhållandena vid den nuvarande och den
dåvarande isgränsen, leda till den slutsatsen, att temperaturen
under istiden torde ha varit ungefär 4 till 5° lägre än nu för
tiden.
Efter denna islid kom en så kallad interglacialtid, under
hvilken klimatet torde ha varit ungefär sådant som för
närvarande, men därefter kom en ny istid i Europa, ehuru af
betydligt mindre utsträckning än den föregående, enär
egentligen endast Skandinavien och Finland voro nedisade.
Högst sannolikt ha äfven under äldre geologiska perioder
istider förekommit, såsom vid slutet af stenkoistiden. Denna
nedisning synes emellertid ha drabbat länderna i närheten af
ekvatorn, medan däremot från denna aflägsnare trakter af
jorden icke hemsökts.
Man anser, att omkring 50,000 — mellan 18,000 och
100,000 — år förflutit sedan den andra istiden. Naturligtvis
kan dessa siffror icke göra anspråk på någon synnerlig grad
af noggrannhet; de visa endast, att geologiskt sedt en ganska
kort tid torde ha förflutit efter istiden. Det är icke heller
otänkbart, att samma orsaker som då åter skola kunna göra
sig gällande och att en ny inträdande istid skulle kunna
förjaga kulturen ur Europa och Amerika. Fördenskull äger
också utforskandet af istidernas orsaker ett ofantligt intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
