Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet i atmosfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
VATTNET I ATMOSFÄREN.
jordytan fortgår så länge som denna håller sig fuktig;
förlusten täckes genom vattnets förmåga att i de hårfina kanaler,
som finnas i marken, uppstiga från de undre jordlagren, för
den händelse att vattenhalten utgör mera än 50 % af
jordmånens förmåga att uppsuga vatten, hvilken förmåga åter
beror på markens fysikaliska beskaffenhet. Kullrig, ojämn och
skroflig mark har en större afdunstningsmängd- än slät och
jämn, dunklare jordmån större än ljusare. Starkast är
af-dunstningen från humusjord, svagast däremot från sand, mellan
båda ligger lera. En med lefvande växter täckt mark af dunstar
den största, en af liflösa föremål — halm, gödsel, strö, stenar
o. s. v. -—- täckt däremot den minsta vattenmängden. Af
markens upphöjningar afdunsta sydsluttningarna den största,
nordsluttningarna den minsta fuktigheten.
Af dessa omständigheter framgår, att afdunstningens
storlek måste vara olika på skilda ställen af jorden, hvartill äfven
det geografiska läget gör sitt till. Iakttagelser, hvilka i öfver
30 år företagits på lika tider i olika delar af Ryssland,
bekräfta till fullo detta förhållande och visa därjämte, att
regnmängden aftager och afdunstningens storlek tilltager, ju längre
in i landet man kommer.
Vattengasens tryck. I fria luften förvandlar sig vattnet
obehindradt i ånga; men låter man vatten afdunsta i ett slutet
rum, skall endast en del däraf öfvergå i ångform, enär ett
bestämdt rum vid en viss temperatur endast förmår upptaga
en bestämd mängd vattengas. Det tryck, vattenångan i detta
fall utöfvar åt alla håll, är det största tryck, den öfverhufvud
förmår utveckla vid den befintliga temperaturen. Men stiger
temperaturen, så växer också ångans tryck; på samma gång
förmår likväl äfven rummet att i sig upptaga en viss mängd
ånga. Sjunker däremot temperaturen, så förmår rummet icke
hålla lika mycket vattenånga som förut; en del af ångan
förtätas till vatten, och den återstående delen utöfvar ett mindre
tryck åt alla sidor.
Har luften i ett slutet rum eller i det fria upptagit så
mycket vattenånga, som den förmår upptaga vid den rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
