Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet i atmosfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNET I ATMOSFÄREN.
221
nämligen filtrerar den atmosfäriska luften genom ren vadd och
sålunda befriar densamma från inblandade mycket små
stoftpartiklar, hvilka aldrig saknas i luften, samt därefter blandar
den med vattengas, så bildas ingen dimma.
Dimma bildas, om fuktiga och varmare vindar stryka fram
öfver en sträcka af jordyta, som är kallare än vindarna. Sådana
dimmor uppträda i den tempererade zonen ofta under vintern
efter en längre tids köld, hvarunder marken afkyles, och
beteckna ankomsten af varma sydliga luftströmmar. Hit höra
ytterligare de dimmor, som bilda sig i polarländerna, så ofta
fuktiga vindar blåsa öfver isen, äfvensom de dimmor, hvilka
lägra sig öfver sådana punkter på landet eller hafvet, som ha
ännu lägre yttemperatur, medan vindarna blåsa från varmare
trakter eller haf. Exempel härpå erbjuda Englands till ett
ordspråk blifna dimmor, hvilka ha sitt ursprung från de ljumma
luftströmningar, som skölja de britiska kusterna, vidare
polar-dimmorna på kusten af Labrador, hvilka uppstå därigenom att
jämförelsevis varma vindar blåsa öfver ett af is och snö höljdt
land och som med rätta fruktas af sjöfarande, och slutligen
dimmorna öfver New Foundlandsbanken, hvarest den varma
golfströmmen ur söderns öfver denna hvilande varmare
luftlager sammanträffa med kalla hafs- och luftströmningar från
Da vissundet. Dylika dimmor äro alltid mycket täta och
öfver-gå ofta i regn.
Dimmor uppstå äfven då hafvets eller ett annat vattens
yta är varmare än luften, som hvilar på eller stryker fram
öfver densamma. Vattnet utsänder i detta fall sina ångor med
en kraft, som motsvarar temperaturen på dess yta. Hvilar
nu en kallare luftmassa på vattnet, så är denna icke i stånd
att upplösa alla ångor, som utveckla sig ur det varmare vattnet;
dessa afskiljas fördenskull i form af dimma.
Af detta slag äro de dimmor, som på aftonen och
företrädesvis på morgonen, i synnerhet på sensommaren och hösten,
hvila öfver floddalar, sjöar, dammar och träsk eller uppstiga
från fuktiga ängar, så snart luftens temperatur sjunker under
vattnets eller den fuktiga markens temperatur.
Hit höra äfven bergsdimmor och tjocka. På höga berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
