Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄTTERNA.
266
låtit dem försvinna, antaga de en mer eller mindre ofruktbar
och torr beskaffenhet, som når sin höjdpunkt i jordens öknar,
dessa på nästan allt organiskt lif, framför allt på all
växtlighet, blottade sträckor, på hvilka endast den tröstlösaste
ödslighet råder.
Liksom på hafvet afgifver på alla kala och trädlösa slätter
anblicken af synranden det tydligaste vittnesbörd om jordens
klotform. Visserligen sväfvar blicken obehindradt öfver de kala
ytorna eller den gröna gräsmattan, men detta oaktadt förbli
de träds stammar eller foten af de berg, som visa sig vid
synranden, dolda just till följd af jordens kullrighet, alldeles på
samma sätt som ute på öppna hafvet skeppens skrof uppdyka
ur vågorna först långt efter det man varseblifvit deras master
och segel.
Erbjuda slätterna genom sin större eller mindre
enformighet i och för sig icke så mycket som fängslar sinnet, så sakna
de likväl icke alltid och allestädes sin egendomliga skönhet.
Denna förlänas dem af himlen, hvars växlande utseende, som
i rikare och lyckligare lottade trakter endast i förbigående väcker
uppmärksamhet, på slätterna återfår hela sin betydelse och
blir en af landskapets viktigaste beståndsdelar. Öfver den
entoniga ytan hvälfver sig himlahvalfvet med sina ljus och skuggor,
sina rika färger, som från djupaste blå gradvis öfvergå till
eldigaste purpur, sina moln, som jaga fram, lösa upp och
gruppera sig, än bilda långa genomskinliga strimmor, än åter torna
upp sig till dystra grå hopar, som ständigt skifta form, och
slutligen med sitt trolska månsken och sina strålande stjärnor
på den klara natthimlen.
Luftspegling. — Slätterna äro ofta skådeplatsen för en
ovanlig optisk företeelse, som fått namn af luftspegling. Till
följd af olika uppvärmning af de öfver hvarandra befintliga
luftlagren inträder en sänkning eller nedtryckning af synranden
eller horisonten, som låter oss se denna lägre än den
verkligen är. Tvärtom kan också horisonten genom afkylning synas
högre; föremål, som vanligen äro belägna under densamma,
lyftas upp och bli därigenom synliga. På detta sätt kan stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
