- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
287

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slätterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLÄTTERNA.

287

örtsbuskar. På många ställen visar sig icke ens ett spår till
växtlighet, och marken liknar en stenläggning, som bildas af
de nästan regelbundet mångkantiga plattor, i hvilka den hårda
grunden delats af de nästan otaliga sprickorna. Ingen bäck,
ingen källa porlar i de dystra ödemarker; den enda
omväxling, som stundom erbjudes vandraren efter en flera timmars
lång färd, är anblicken af en hvit, glittrande saltyta, i hvilken
molnen och den blå himlen spegla sig som i en sjö. Längst
bort vid synranden visa sig några vulkaniska klippor, som ofta
likna ofantliga skorstenar, men till hälften beslöjas till följd
af den flimrande rörelsen hos luften, liksom hvilade denna
öfver en kolpannas glöd. Öfver denna vidsträckta slätt, som
endast bebos af talrika, sällsamt gestaltade ödlor, ledde
den på faror så rika väg, utvandrarna fordom togo till Stilla
hafvets stater, till hvilka de nu begifva sig med den från
New York till San Francisco anlagda järnbanan.

Bergskedjor med många skuggiga, af sorlande bäckar
upplifvade delar skilja den stora saltöknen från de sydligare,
knappt mindre torra öknarna. Många af dessa ökensträckor
sakna all annan växtlighet än magra, här och där öfver marken
krypande buskris. Andra ökendelar beklädas visserligen af
den svaga grönskan från smalbladiga, taggiga buskar, men de
flesta bilda med sin nakna ler- eller stengrund förskräckande
ödemarker. På långa afstånd från hvarandra resa sig enstaka
jättestora kaktusplantor, s. k. kandelaberkaktus, Cereus gigantens,
af invånarne kallad pitallaya. I Nya Mexicos och Arizonas
torraste områden saknas äfven denna sparsamma växtlighet och
Coloradoöknen icke långt från Coloradoflodens mynning är till
största delen’ en alldeles naken ler- och sandyta. Men äfven
i dessa om Arabiens öknar påminnande sandområden finnas
remsor af rikare jord, hvilka ganska väl kunna göras
fruktbärande genom artificiell bevattning.

Här och där afbrutna af fruktbara dalar fortsättas de
Nordamerikanska öknarne åt söder in i Mexico. Där börjar
den tropiska zonen, och de starka sommarregnen i förening
med fastlandets afsmalnande mellan de båda oceanerna tillåta
icke, att öknar uppstå i mellersta Amerika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free