Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ORGANISKA LIFVETS UTVECKLING PÅ JORDEN.
305
Det organiska lifvets utveckling på jorden.
Man har på senare tiden allt mer kommit till den åsikten,
att lifvet tagit sin början i hafvet, och att sålunda äfven de
stora landdjuren härstamma från hafsdjur. I det ljumma, på
luft och kemiska föreningar rika bottenslammet vid kusterna
tänker man sig, att de första fröna till lif och lifsformer kunnat
uppstå själfständigt eller af ur rymden ditförda frön och att
därstädes också förhållandena befunnits gynnsamma för den
utveckling af djurriket, hvars högsta hittills fullkomnade resultat
är människan.
Under jordens urtid, då fastlanden, bergen och hafven
uppstodo, låg ännu en tung, tjock, för himmelsljuset
ogenomtränglig atmosfär öfver vårt klot, och endast vulkanernas
utbrott och de öfversvämmande lavamassorna upplyste med sitt
hemska sken det öde landskapet, som bestod af ångande land
och vatten. Här kunde ännu intet lefvande väsen uppstå.
Luften fylldes ännu af de kväfvande dunster, som
utströmmade ur vulkanerna, och var i alla händelser mycket rik på
kolsyra, som är dödande för alla djur.
För växterna är kolsyran visserligen däremot det egentliga
lifselementet, liksom syret för djuren. Men växterna behöfva
dessutom ovillkorligen ljuset, som under dessa urtider ännu
icke var födt på jorden.
Måhända fanns ännu ingen sol eller också lyste hon i sitt
ännu töckenartade urtillstånd mycket svagt; i alla händelser
kunde hennes strålar icke genomtränga den tjocka atmosfären
ända till jordytan. Vi måste besinna, att efter liten måttstock
minst femhundra millioner år förflutit, sedan vår planet såg
denna tidsålder, och vi veta icke, i hvilket tillstånd solen och
de andra delarne af hennes system befunno sig under denna
urtid. Sannolikt var solen större än hon nu är, men fastän
vi nu ha att tacka henne för allt, som naturen kan bjuda oss,
Naturm och människan. , 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
