Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
DET ORGANISKA LIFVETS UTVECKLING PÅ JORDEN.
utvecklade ormbunkar, mossor, skafgräs, hvilka än i dag såsom
förkrympta och utmärglade kvarlefvor från en tid, då deras
värdigare förfäder behärskade jorden, förekomma i sumpiga
trakter och allestädes efter förmåga undvika det omedelbara
solljuset. Följaktligen torde väl också på den tiden endast
skymningsljus ha trängt igenom den ännu töckniga atmosfären.
Ingen växt från denna tid frambragte blommor, hvilkas
mångfärgade skönhet endast kan födas i klart solsken.
Stenkoisväxterna tillhörde uteslutande kryptogamernas, d. v. s. de
göm-fröiga växternas lägre klass, hvilka, såsom t. ex. hos ormbunkarna,
låta sina frukter mogna, så mycket som möjligt skyddade
under bladytan för ljuset, men däremot så mycket mera utsätta
dem för den från marken kommande värmen.
Jämte dessa ogräsväxter, som utvecklade sig till jättestora
träd, uppträda också först barrträden, således verkliga träd,
hvilka, om också i andra arter, likaledes bevarat sig till våra
dagar, ja ännu utgöra de förhärskande trädarterna i de kallare
luftstrecken och i tropikerna på de högre bergen. Palmer eller
löffällande bladväxter funnos ännu icke.
I dessa urskogar af jätteormbunkar, jättefräken och
barrträd lefde en ännu föga utvecklad djurvärld, som till det mesta
bestod af insekter. Framför andra byggde termiterna, dessa
stora myrartade varelser, som i våra dagar bebo tropikerna,
redan då sina konstrika, kägelformiga boningar i denna
sällsamma tids gröna skymning.
Men jämte dessa termiter och andra insekter, hvilka ännu
i dag lefva i mörkret och i dålig luft, förekommo äfven några
högre stående träskinvånare, olmar, s. k. stegocephaler. Dessa
hade tydligen så småningom utvecklat sig ur fiskar: hafvets lif
kröp långsamt upp på land, först i former, hvilka kunde lefva
i båda elementen samtidigt, men hufvudsakligen likväl ännu
älskade vattnet, således i amfibiernas former. Äkta kräldjur
känner däremot denna tid ännu icke.
Alla dessa former voro oansenliga. Djurvärlden spelade
alltjämt en mycket underordnad roll på landbacken, medan
den däremot uppfyllde hafven med allt fullkomligare former.
Nya klasser af hafsdj ursform er kunde emellertid redan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
