Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ORGANISKA LIFVETS UTVECKLING PÅ JORDEN. 323
med en köldperiod, hvars medeltemperatur nog varit åtskilliga
grader lägre än nutidens. Denna köldperiod upptog likväl
endast den tidigare delen af kvartärtiden, medan klimatet
sedermera synes ha ganska nära liknat det nuvarande.
Under detta äldre tidsskede var emellertid största delen
af Europa och Nordamerika täckt af inlandsis och glaciärer, och
under istidens mest utpräglade skede utbredde sig äfven från
Sverige och Norge ett sammanhängande, åt alla sidor
utstrålande täcke af inlandsis öfver nästan hela den norra hälften
af Europa och intog under tiden för sin största utsträckning
en yta af mer än 6 millioner kvkm.
Öfver Finnmarken och halfön Kola flöt isen åt norr och
nordost ut i Ishafvet, från västra Norge i västlig och
nordvästlig riktning i Atlantiska oceanen; Nordsjön fylldes af
ismassor från sydöstra Norge ända till Themsens mynning, och från
mellersta och södra Sverige trängde is in öfver Skåne,
Östersjön och hela norra Tyskland ända till Rhens mynning, Harz,
Erzgebirge och öfver Polen och Galizien till Karpaterna, liksom
också isen från nordöstra Sverige utbredde sig öfver Finland,
Finska viken och största delen af europeiska Ryssland.
Det istäcke, som öfverdrog alla dessa landsdelar, måste
ha haft en högst ansenlig mäktighet och i Sveriges och
Norges mellersta delar liksom i *Östersjöbäckenet ha utgjort flera
tusen meter.
Denna nedisning tyckes likväl icke ha varit beständig, ty
af de omväxlande lager af flera nordiska bottensamlingar af
grus och sand, som innehålla skelettdelar af däggdjur,
hafs-och sötvattenssnäckor, måste man sluta till betydliga
förändringar hos inlandsisen, och man har kommit till det resultatet,
att norra Europa måste tre särskilda gånger ha varit nedisadt
och att två perioder med varmare temperatur måste ha
funnits mellan dessa nedisningar.
På de nordiska landsträckorna lämnade isen spår, som
ännu kvarstå, af sin skurande och glättande verkan i
spegel-blankt slipade, till rundhällar omgestaltade och med refflor
och fåror tecknade klippor och bergspartier, hvilka refflor gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
