Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ORGANISKA LIFVETS UTVECKLING PA JORDEN.
325
och växter, dels af Ishafs-, dels af Nordsjöprägel och slutligen
af sötvattensmusslor.
Man har sålunda funnit lämningar af flera olika numera
försvunna däggdjur sarter, såsom flera elefanter, ett par
nos-hörningsarter, uroxar, Grönlandsrenen, den stora jättehjorten,
som till spetsen af sin hornkrona mätte 3—4 m., medan
afståndet mellan hornens spetsar uppgick till 2,7 m., men också
af den ännu lefvande kronhjorten, älgen, renen, björnen och
hästen. Men jämte dessa djur har man också funnit lämningar
af grotthyenor och af ett stort kattdjur, grottigern m. fl.
Af växter anträffas i glacialleran återstoder af en
polar-flora såsom fjällsippor, dvärgbjörk och polarvide, och i
torf-lagren från istidernas mellanperioder tall, gran, björk, al, pil,
hassel, lind m. m.
Den samtida förekomsten af elefanter och noshörningar,
hvilka numera tillhöra jordens varmaste länder, förefaller icke
mera så öfverraskande, då man besinnar, att de arter af dessa
djur, hvilka lefde under diluvialtiden, buro en tjock, ullig
hårbeklädnad till skydd mot kölden och sålunda voro fullkomligt
utrustade för vistelsen i den kalla norden.
Mammutdjuret. De massor af skelettdelar af detta djur,
som stundom helt och hållet genomsätta norra Sibiriens
kvar-tärlager, äro rent af förvånande, och så många betar hittas
därstädes, att en god del af det elfenben, som kommer i
handeln, förskrifver sig därifrån — bevis nog för att dessa trakter
under diluvialtiden måste ha varit mammutdjurets tummelplats.
Vid Lenas flodmynning anträffades i början af 19:e
århundradet i den frusna marken liket af en mammut, som till
svans-spetsen mätte 5,5 m. vid en höjd af 3,1 m. Hans hud täcktes
af tätt hår, som på hals och rygg bildade en lång man,
hvilken måhända räckt ända ned till knäet. Hans kött var så
väl bibehållet, att hundar och vargar åto det, hans skalle
innehöll ännu återstoder af hjärnan och de hoptorkade
ögonkloten, mellan tänderna kvarsutto ännu återstoder af nordiska
växter, som tjänat honom till föda. Antalet
mammutindivider, af hvilka under de senaste 200 åren skelettdelar kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
