- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
374

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnets håfvor. Fisket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

VATTNETS HAFVOR. FISKET.

vidt som möjligt bevaras vid samma nivå, så att äggen icke
tidtals blottas och fördärfvas. Efter ynglets utkläckning måste
man hufvudsakligen rikta sin uppmärksamhet på att skydda
det för fiender. Från tredje sommaren kallar man
kar-parna köpgoda, bringar dem i hufvud- eller
gödningsdam-marna och lämnar dem därstädes ännu i en eller ett par
månader. I smärre dammar, där karparna regelbundet matas,
lära de sig snart att komma fram vid hvissling eller annat
lockrop eller vid ljudet af en klocka.

Budan kan bli omkring x/2 m. lång med en vikt af
kilo, men är vanligen blott 8—15 cm. lång och väger icke
mera än 1/2 till 3/4 kilo. Hon kan lefva i de uslaste
vatten-gölar med tillopp af slaskvatten och är utomordentligt seglifvad,
så att hon kan tåla inf rysning och kan transporteras långa
vägar i vatten eller vått gräs. Intorka de vatten, i hvilka
hon lefver, gräfver hon ned sig i dyn och afvaktar bättre tider.
Såsom matfisk spelar hon en blott underordnad roll, ehuru
hennes kött är rätt godt, dock med någon gyttjesmak.

En särdeles god, men åtminstone sällan salubjuden
karp-fisk är lindaren eller sutaren, äfven kallad skomakare, som lefver
i gyttjiga dammar, märgelgropar eller mörka skogssjöar i södra
och mellersta Sverige.

En af våra största sötvattensfiskar är braxen, som kan bli
ända till meterlång och väga 10 kilo. Djupa sjöar och större
vattendrag äro hans älsklingstillhåll, och då sådana finnas, är
han allmän i norra delen af Europa. Braxen anses med full
rätt som en god matfisk och särskildt är dess tunga en läckerhet.
Björknan eller bläckan liknar mycket braxen, men uppnår endast
en längd af omkring y3 m. och väger icke öfver kilo; har
sin nordgräns i mellersta Sverige.

Löjan är en liten fisk på 6 till högst 18 cms längd och
förekommer i norra Sveriges flesta sötvatten, men därjämte
äfven i Östersjön och vissa delar af Öresund. Har som
matfisk ingen betydelse, men fångas i Frankrike och Tyskland
för fjällens skull i massor. Fjällen användas nämligen till
framställning af essence d’orient, ett silfverglänsande ämne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free