Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänner och fiender bland djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
VÄNNER OCH FIENDER BLAND DJUREN.
Ett mycket dåligt, ehuru obefogadt rykte såsom varande
ytterst farlig för människan genom sina skadliga bett äger den
i södra Italien och de öfriga Medelhafstrakterna lefvande taranteln,
som gifvit upphof till flera fördomar än något annat djur, som
ansetts giftigt. Hans bett ansågs nämligen under århundraden
vara orsaken till en epidemisk nervsjukdom, den s. k.
»taran-tismen». Vanligen grepos de »bitna» af djup melankoli, ledo
af sömnlöshet, kräkningar, darrning, hjärtklappning och många
andra krämpor. För att bota dem, spelade man för dem vissa
melodier, efter hvilka de dansade, till dess att de utmattade
och badande i svett föllo ned såsom döda, hvarefter de buros
i säng, fingo sofva ut och vaknade återställda. Sjukdomen
brukade dock ofta återkomma vid samma tid det följande
året, stundom många år efter hvarandra och medförde vanligen
döden, om den icke på det beskrifna sättet botades. Denna
epidemi har emellertid alldeles upphört, men som taranteln
ännu finnes, kan dess bett icke gärna ha varit anledning till
densamma, så mycket mindre som flera försök tillräckligt
ådagalagt, att djurets bett alls icke medför några svårare följder.
För öfrigt visade sig tarantismen under medeltiden äfven i
Tyskland och andra nordliga länder. Såsom ett minne af
densamma kvarstår emellertid i södra Italien en mycket liflig
folkdans, som fått namn af tarantella.
Skorpionen. Verkligt och oomtvistadt giftiga äro däremot
skorpionerna, af hvilka finnas flera slag i södra Europa, Afrika och
Asien. Den vanliga skorpionen har också gifvit upphof till många
fabler, i hvilka människans fantasi fritt öfvat sitt spel, oberörd
af all iakttagelse och erfarenhet. Skorpionen sades sålunda
uppkomma af ruttnande krokodiler, och om man omgaf honom
med en krets af glödande kol, skulle han, när han började
märka hettan, begå själfmord genom att sticka ihjäl sig själf
med sin gadd.
Den fruktan skorpionen ingifvit är dock något öfverdrifven.
Visserligen är hans gift ofelbart dödande för djur af hans egen
klass och storlek, men för större djur och åtminstone för den
fullväxta människan kan det endast under särskilda
omständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
