- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
420

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryggradsdjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420 RYGGRADSDJUREN.

skulle dö, besvära knappt groddjuren; ögat, som beröfvats dem,
ersättes på nytt. Denna förmåga har gjort groddjuren till
lämpliga föremål för vetenskapliga försök till utrönande af
många af djurlifvets företeelser, försök, som också ledt till de
viktigaste resultat angående organens verksamhet och utan hvilka
läkekonsten ännu skulle sväfva i okunnighet om många sidor
af särskildt nervlifvet.

Af det hat, som kräldjuren i allmänhet uppväcka, lida
äfven groddjuren, hvilka förföljas och dödas af den blinda
okunnigheten, ehuru intet enda af dem alla är skadligt eller
farligt. Än i dag förefinnes äfven hos s. k. bildade personer
en stark, nedärfd motvilja mot dessa djur, och medan den
insiktsfulle trädgårdsmästaren skyddar paddan och de kloka
engelsmännen till och med uppköpa henne i hundratal för att
med hennes tillhjälp rensa sina trädgårdar från allehanda skadlig
ohyra, slår den råa eller åtminstone okunniga människan ihjäl
det »otäcka djuret» och ställer sig därmed på samma
ståndpunkt som storken, hvilken mot paddan visar en obegriplig
mordlust. Mot de flesta rofdjur skyddas många groddjur af
det skarpa slem, som deras hud afsöndrar, ofta i stor
myckenhet och som måhända gifvit anledning till sägnen om att
salamandern skulle kunde lefva i elden, därför att djuret medelst
sitt afsöndrade slem någon gång torde ha släckt en mindre eld.
De groddjur, som icke afsöndra slem, falla däremot offer i
oerhördt antal för allehanda djur; till all lycka för dem och
kanske äfven för oss, ersätter den utomordentligt starka
förökningen ständigt de lidna förlusterna.

För människans ekonomi spela groddjuren ingen
omedelbart viktig roll. Ett par arter komma visserligen på människans
bord, men endast i de södra länderna och i Amerika. Så är
förhållandet med ätliga grodan, som finnes äfven hos oss på
några ställen i Skåne, men eljest förekommer icke allenast i
Europa, utan äfven i nordvästra Afrika och en god del af Asien
sannolikt hela mellersta Asien ända till Japan, medan hon i
södra Asien och mellersta Afrika ersättes af andra arter.
Grod-lår anses med rätta vara en välsmakande och sund anrättning
och ätes i södra Tyskland. I Italien ätes däremot hela djuret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free