Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
MÄNNISKAN.
Människan.
Högst af alla lefvande varelser står människan, genom
sina andliga förmögenlieter och sin talförmåga skild från djuren
genom ett stort svalg, hvilket småningom under tidernas lopp
uppstått därigenom att mellan- och öfvergångsformer utslocknat
och försvunnit. Hur högt människans andliga förmögenheter
emellertid än stå öfver djurens, skilja de sig likväl icke till
arten, men väl till graden från dessa senares. Visserligen är
människan i åtnjutande af förstånd i den högsta grad, som
förefinnes i det sinnliga lifvet, men att djuren icke heller sakna
förstånd, lär oss en mängd företeelser inom deras värld,
företeelser som endast kunna bero på iakttagelse, eftertanke,
slutledning och medveten öfning. I synnerhet visa de högre djuren
otaliga prof på handlingar, som tydligen ådagalägga, att de äro
i besittning af själsförmögenheter, hvilka i allt likna
människans, om de också icke på långt när äro lika utvecklade, men
som dock ingalunda kunna förklaras blott af instinkt och blinda
drifter. Vi måste därjämte tillerkänna djuren ett med vårt eget
likartadt känslolif. Liksom vi upptändas djuren af vrede och
hat, fatta en ofta rörande tilIgifvenhet och kärlek icke blott till
hvarandra utan äfven till människan, som dock tyvärr alltför ofta
är deras värsta fiende och plågoande och merendels mycket litet
bekymrar sig om att lära känna och förstå dem. På trohet och
hängifvenhet in i döden gifva många djur exempel, som komma
människan på skam, och huru lydiga och läraktiga djuren kunna
vara, därom kan hvar och en, som haft en hund eller en katt
eller på minsta sätt befattat sig med dressyr döma.
Vida närmare kommer emellertid människan djuren till
sin fysiska, sin anatomiska och fysiologiska beskaffenhet. I
detta afseende finnes ingen utpräglad skillnad annat än till den
formernas större eller mindre utveckling, som bestämmer art
och släkte. Människan har i alla afseenden samma organ som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
