Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDENS BEFOLKNING.
449
raskande utsträckning inom Nordpolens område tillkommer de
arktiska sjönomaderna, eskimåerna, hvilka med icke mindre
djärfhet mellan isflak trefvat sig fram i polarvattnen från ö
till ö. Men äfven eskimåerna härstamma från Stilla hafvet,
och sålunda bebos detta haf rundt om såväl i norr som i söder
af sjödugliga folkstammar, hvilka gjort detsamma ekumeniskt,
med andra ord indragit det i människans hushållning.
Europas befolkningsområde. Ingen världsdel motsvarar
bättre villkoren för människans lifnäring och utbredning än
Europa, som i sin rika kustgestaltning, sina många halföar och
öar erbjuder den största omväxling och i en utmärkande grad
närmar världsdelens olika delar intill hvarandra. Europa ligger
dessutom till största delen inom den tempererade zonen och
utsätter sålunda icke sina invånare för polartrakternas allt
förlamande köld eller för den heta zonens förtärande glöd.
Europa har sålunda inga egentliga öknar; så långt norr ut som
till 60’ nordlig bredd i Ryssland och i Sverige ända till 70’
mognar ännu kornet, skogen går i Norge och Sverige långt
upp öfver polcirkeln, granen försvinner först vid 60’ nordlig
bredd, björken går ändå längre norr ut, och pil och vide
sträcka sig så långt världsdelen når. Endast delar af norra
Rysslands tundra och stepperna kring Kaspiska hafvet äfvensom
de högsta fjällen och Alperna äro alldeles ofruktbara.
Europas folk. Europa åtnjuter den stora fördelen att
vara ett gammalt kulturland, där de bästa beståndsdelarna af
människosläktets högsta ras, den indogermanska, redan
förefinnas så långt forskningen kunnat följa spåren af dess
befolkning tillbaka i tiden. Dock finnas också folk, om hvilkas
härkomst och släktskap forskningen icke kommit på det klara.
Vid början af vår tideräkning funnos sålunda i Spanien
och Portugal ända till norr om Pyrenéerna, till floden Garonne
i södra Frankrike, ibererna; därpå kommo från Tiberns nedra
lopp upp till Bodensjön och från Dravas källor till Rhönes
mynning ligurer, korser, sarder, etrusker och retier. Alla dessa
Naturen och människan.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
