Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtvärlden och kulturen - Växtzonerna och deras alster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTVÄRLDEN OCH KULTUREN.
521
dess uppvaknande på våren, medan de starkaste sommarregn
till största delen af runna på ytan.
Växtzonerna och deras alster.
Mot de tre temperaturzonerna svara de tre vegetationszonerna:
den tropiska, tempererade och polarzonen. Hvar och en af dessa
zoner erbjuder en rikedom på mångfaldigt växlande former, ofta
af stor skönhet och omfattande en mängd af för människans
lifnäring och kultur högst viktiga släkten och arter.
Palmerna bilda i den heta zonen en mycket naturlig
familj, omfattande 1,100 arter, och gå i sin naturliga
utbredning i Amerika nordligast till 35°, i gamla världen till
43,7°, såsom vidNizza. Sydgränsen för palmernas
utbredningsområde framgår på 34 till 38° sydlig bredd.
Mestadels ha palmerna en stam, som växer endast i toppen,
mycket sällan däremot förgrenar sig och föga eller alls icke
tilltager i tjocklek. I stammens topp stå de mestadels stora
handnerviga bladen i en stor, enkel bladkrona. Från de
majestätiska dadel- och vaxpalmerna af 40 till 50 meters höjd
finnas alla öfvergångar till former, hvilkas stam är nästan
underjordisk eller höjer sig endast 1—2 m. öfver marken,
såsom hos dvärgpalmen. En mer om gräsen påminnande typ
representerar rotting- eller rotangpalmerna, af släktet Calamus,
med sina 90 till 260 m. långa, men knappt 25 cm tjocka
rörliknande stammar, hvilka som klängväxter -— palmlianer —
klättra uppför träden. Den med kraftiga birötter i marken
fästa eller på luftrötter, såsom hos släktet Iriartea, stödda
palmstammen är fjällig af de affallna bladslidornas återstoder eller
täckas, om bladen affalla glatt från stammen, af de
ringfor-miga bladbaserna; stundom är den äfven besatt med täta taggar.
Blommorna bilda ax med kolfformiga grenar, hvilka mestadels
hänga nedåt, ofta ha en ofantlig storlek och talrika
jämförelsevis små, oansenliga blommor. Vid basen äro dessa
blomsamlingar vanligen omgifna af ett vidt hylle i form af en tuta,
hvilket, motsvarande blomaxet, kan vara af utomordentlig längd
— hos kungspalmen, Oreodoxa regia t. ex. ända till 2,5 m. —
och lämpar sig, tack vare sin läderaktiga fasthet, till hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
