Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturen och arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
K ULT URENS FÖ RUTSÄTTNIN G AR.
som i våra dagar gör sig allt mera gällande, är också, att
människans uppgift består i arbete, i att oafiåtligt,
målmedvetet och ändamålsenligt bruka sina andliga och lekamliga
krafter; och detta arbete lämnar oss den måttstock, efter
hvilken vi bedöma såväl individer som hela folk. Arbetet
ingår sålunda såsom en väsentlig del af kulturen; att
arbeta är detsamma som att utbreda kultur och civilisation
och skänka människan det högsta goda, sjm hon förmår
att själf bereda sig. Endast arbetet förmår nämligen förläna
sitt föremål icke allenast dess särskilda prägel, utan äfven
dess egendomliga värde. 1 denna mening kan man också
säga, att kultur är arbete.
Den första, mäktigaste och städse fortverkande sporren
till arbete är människans själfbevarelse, som gifver sig
tillkänna i behofvet af föda och skydd. För att tillfredsställa
detta behof ingriper människan i naturen, som då antingen
fogar sig eller sätter ett motstånd, som människan måste
öfvervinna eller för hvilket hon dukar under. Så
beredvilligt naturen än går människans sträfvanden till mötes,
låter den emellertid henne då och då på ett fruktansvärdt
sätt känna sin makt — i en storm, en öfversvämning, ett
vulkaniskt utbrott, en jordbäfning eller en härjande pest.
Trots detta torde likväl det motstånd, naturen tvingar
människan att öfvervinna, vara ett af de starkaste medlen till
att befordra hennes utveckling. Ty just för att kunna
tillfredsställa sina första behof kräfves af människan i de
klimat, som bäst främja hennes utveckling, en omtanke och
ett arbete, som mer än allt annat verka till hennes höjande
öfver den blotta naturmänniskans ståndpunkt, sådan vi
finna denna hos urmänniskorna och än i dag hos
naturfolken.
Men redan hos dessa har likväl ett framsteg ägt rum
utöfver hvad som ursprungligen fordrades till att ur
växt-och djurriket anskaffa de allra nödvändigaste behofven.
Snart nog torde nämligen den insikten gjort sig gällande,
att den medfödda förmågan i detta afseende hade sina
mycket snäfva gränser, och denna insikt medförde sträfvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
