Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturens utvecklingsgång - Stenålderns folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 KULTURENS UTVECKLINGSGÅNG.
till bildande dels af horden eller stammen; delvis hade den
stannat vid familjen. På denna ståndpunkt finna vi icke blott
den äldre stenålderns människor, utan äfven naturfolk, som
sakna husdjur och icke utbyta några produkter med andra
folk.
Stenålderns folk. Aled urtidens försvinnande och
allu-vialtidens inbrytande försiggick en klimatförändring, som
medförde den tempererade zonens nuvarande tillstånd och på samma
gång omgestaltade växt- och djurriket. Från den föregående
paleolitiska tiden skiljer sig alluvialtiden skarpt, i det att den
äger en större rikedom på former, liksom den äfven är af
olika långvaraktighet på olika ställen. Medan nämligen i
Europa och en stor del af de öfriga världsdelarna det
alluvi-ala eller neolitiska kulturlagret ligger långt tillbaka i
förhistoriskt djup, har det annanstädes icke täckts af andra
kulturlager förrän långt fram i den historiska tiden. En stor del
af till och med Europa beboddes nämligen ännu af den yngre
stenålderns historia saknande folk, medan en högre
kulturutveckling redan för längesedan ägt rum i främre Asien och på
Medelhafvets kuster. Men äfven inom själfva stenålderstiden
fortgick en utveckling, som gör, att man kan skilja mellan
en lägre och två högre grader af densamma.
Den lägre neolitiska graden representeras af de s. k.
kjökkenmöddinger eller de danska köksafskrädeshopar, till hvilka
sluta sig likartade företeelser i England, på kusterna af
Frankrike, Spanien och Portugal, i Ryssland, Japan och på
Amerikas kuster. På de danska kusterna ha enligt på mossar
anställda undersökningar Danmarks och södra Sveriges växt- och
djurvärld flera gånger väsentligen förändrats sedan
glaciärer-nas bortsmältande. De undersökta mossarna hvila på
glaciär-lera och sandlager med växtformer, som tillhöra polarländerna
och som förekomma äfven i den understa mossbetäckningen.
Högre uppåt följa lager med asp, därpå lager med gran,
därpå med ek, alm och slutligen bok såsom den högsta och sista
formationen. Växtlighetens förändringar motsvaras af
förändringar i djurvärlden. Samtidig med granen var t. ex. tjädern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
