Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturens utvecklingsgång - Stenålderns folk - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
KULTURENS UTVECKLINGSGÅNG.
området 284. Ensamt i Schweiz finnas 160 stationer, af hvilka
51 ligga i Neufchåtelsjön, men äfven i Tysklands, Italiens,
Frankrikes och Österrikes sjöar anträffas stationer, hvilkas
omfång stundom var högst ansenligt. Pålverket vid stationen
Morges täckte sålunda en yta af 40,000 kvm. Vid
Roben-hausen har man funnit mer än 100,000 pålar, och
pålbygg-naderna i Neufchåtelsjön måste ha kunnat härbergera en
befolkning af minst 5,000 personer.
Pålbyggnadernas konstruktion är något olika. Till en del
äro de helt enkelt uppförda på i sjöbotten nedslagna pålar,
till en del hvila de på s. k. packverk, hvari rummet mellan
pålarna utfylles af jord, sten och grus. I östra Schweiz och
i öfre Österrike når pålbyggnadsperioden ett plötsligt slut med
metallernas första uppträdande, i västra Schweiz räcker den
under hela bronsåldern till in i järnåldern. Stenålderns
pål-byggnader äro talrikare i västra Schweiz, men mindre än
bronsålderns och ligga närmare stranden än den sistnämndas,
hvilka ofta äro anlagda 200—300 m. från stranden på djupt
vatten.
Bronsåldern. Redan i Schweiz’ pålbyggnader kan man
iakttaga öfvergången från sten till metallåldern, som likväl
till en del tillhör den förhistoriska tiden, då människan
började lära känna och använda först koppar, därpå brons och sist
järn.
Genom införande af redskap och verktyg af metall
förbättrades högst väsentligt alla lifsförhållanden, enär de nya
hjälpmedlen voro ansenligt mycket verksammare än de
dittills brukliga. Bostäderna kunde byggas solidare, rymligare
och med större konst; pålbyggnadernas golf gjordes större, så
att metallerna: koppar och tenn, som legerade bilda brons
därstädes kunde bearbetas, d. v. s. sammansmältas, gjutas,
härdas och smidas. Att en dylik bearbetning också verkligen
skett, visa fynd af gjutformar, smältdiglar, smältåterstoder
och sönderbrutna föremål, som uppfiskats ur sjön. Det
viktigaste arbetsredskapet, hvilket därjämte tjänade såsom vapen,
var numer bronsyxan, celten eller hålcelten, men dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
