- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 2. Människan och kulturen /
44

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babylonier och assyrier - De asiatiska arierna eller indierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

DE GAMLA KULTÜRFOtKEN.

omkring 2300 år f. Kr. utlånades penningar mot ranta, och
penningaffärerna bedrefvos hufvudsakligen af präster och ändå
mera af prästinnor. För lån på kort tid intill en månad
beräknades ingen ränta, för längre tid 162/3 till 20 och ända till
33x/3 %. Mått och vikt voro lagligen ordnade. De
forn-assyriska riksnormalvikterna ägde formen af liggande lejon eller
ankor, de förra af brons, ofta med ett handtag på ryggen, de
senare af stengods. Den babylonisk-assyriska vikttalenten delades
i en tung om 60,6 kg. och en lätt om 30,3 kg. och hvardera
åter i miner eller sextiondedelar.

De asiatiska arierna eller indierna. De indiska ariernas
urhemvist sökes i den steppgördel, som från mellersta Asien
sträcker sig till östra Europa. Så väl tradition som språk
antyder nämligen, att fornariernas båda grenar, iranier och
indier, gemensamt bodde vid floderna Oxus och Jaxartes,
numer Sir Dar ja och Amu Dar ja.

Såsom orsak till deras utvandring nämnes alltför stark
folkökning, andra steppfolks fiendskap, inre tvister och måhända
äfven kunskapen om ett rikt och fruktbärande land i söder.
I 3:dje årtusendet före Kristus eller kanske ändå längre
tillbaka bröto de emellertid upp och började från Pendschab
småningom under häftiga strider Indiens eröfring. Samtidigt skedde
öfvergången till åkerbruk och fasta bostäder på odlingsbart
område, ehuru visserligen boskapsskötsel fortfarande bedrefs,
och nötkreatur voro ännu värdemätare icke allenast i den
allmänna samfärdseln, utan äfven på den enskildes rikedom. Söt
eller sur mjölk, grädde, smör, ister utgjorde alltjämt födans
hufvudbeståndsdelar, hvaremot kött icke förtärdes i större
utsträckning, och jakten idkades egentligen mera såsom sport
och för att döda rofdjuren än för att draga nytta af
densamma; fisk försmåddes alldeles. I köttets ställe kom
alltmera växtföda, i synnerhet korn, mindre hvete. Plog och skära
spelade en större roll än förut. Lerkrukor, men äfven
malm-kittlar, rifstenar för sädeskornens krossande voro de viktigaste
redskapen. Bredvid det af växtalster uppförda boningshuset
stod kreatursinhägnaden och tröskladan. Hustrun ombesörjde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 18:25:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free