Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kineserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
Det kinesiska riket är det äldsta rike, som äger bestånd på
jorden ; däremot kan icke sägas, att den kinesiska kulturen också
är den äldsta. Den har endast utan af brott bevarat sig till våra
dagar. I ålder är såväl den babyloniska som den egyptiska
kulturen densamma öfverlägesn, och säkra historiska data nå vid
Tigris, Eufrat och Nilen vida längre tillbaka i tiden än i Kina,
där man först med nionde århundradet före Kristus beträder
fast historisk mark. En någorlunda sannolik tradition når
likväl tillbaka till tjugufjärde århundradet före Kristus, till kejsar
Jaos regering, som förlägges till 2356 — 2288. Jao själf
tillhör emellertid ännu sagan, som gör honom »välvillig som
himlen» och låter honom känna »allt ondt, som vederfares hans
folk, såsom sitt eget lidande».
Redan tidigt härskade god ordning i riket, hvars
förvaltning leddes efter skriftliga förordningar. Med den prisade Jy,
som grundade kanalsystemet och var Jaos tredje efterföljare,
börjar den första ärftliga kejsardynastien. Med den utmärkta
Vu, son af den »oförgätlige», ädle Veng, börjar dynastien
Tschou, som regerade nära ett årtusen från 1122 till 249 f.
Kr., och under hvilken en solförmörkelse, som inföll år 775,
gifver oss en säker utgångspunkt för tidräkningen. Under
regenterna af Tschoudynastien utbildade sig den kinesiska
kulturen och det kinesiska folkväsendet med alla sina betecknande
egenskaper till ett afslutadt, enhetligt helt.
Kinesernas äldsta religion synes sammanhänga med de
mongoliska folkens tro på andar. Ett egendomligt drag hos
densamma är dess brist på all teologi och dogmlära, men
denna omständighet förklaras däraf, att det icke fanns något
prästerskap och af kinesernas obenägenhet för en mystiskt
öfversinnlig uppfattning. Kinesernas religion är ett verk af
det praktiska förståndet i förening med urgammal, af åldern
helgad tradition, som oföränderligen fasthöll sina bruk.
Människan och jorden, icke gudomen och lifvet efter detta utgöra
dess förnämsta innehåll.
Kineserna saknade visserligen icke alldeles tron på en
högsta makt och känslan af sitt beroende af denna. Öfver
jorden och människorna härskar nämligen Schang-ti, den
hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
