Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kineserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
63
rangordning. Kina har alltid varit en ren ämbetsmannastat.
Ämbetsmännen måste äga vetenskaplig bildning och funno
anställning och befordran i mån af duglighet. Ärftliga,
privilegierade klasser och adel funnos icke, äfven den ringa kunde
arbeta upp sig till de högsta värdigheter. Alla kineser voro
fria, endast svåra förbrytelser medförde slafveri i statens tjänst.
Enskilda slafvar, som behandlades med mildhet, tillkommo
först senare därigenom att fattiga föräldrar plägade sälja sina
barn.
Skogar och vattendrag, berg- och saltverk, jakt och tullar
tillhörde kejsaren, och öfver hufvud gällde grund och mark såsom
kejserlig egendom. Nio tiondelar däraf öfverlämnades emellertid
mot erläggande af tiondelen af afkastningen åt den
jordbrukande befolkningen, som därjämte var förpliktad att odla
den återstående tiondelen af jorden till hofvets och
ämbetsmännens underhåll. Redan under de äldsta dynastierna hade
landtbruket, som främjades af en flitig hemslöjd, i förening
med fruktodling och kreatursafvel, uppnått en hög ståndpunkt.
Silkesmaskens odling går tillbaka ända till äldsta tider, då
emellertid téet ännu icke var kändt. Handtverk och yrken
funnos af många slag; handel och marknader omtalas från
forntiden, och inrikes sjöfarten, som är Kinas lifsåder, satte
otaliga fartyg, s. k. dschonker (se fig. sid. 69) i rörelse. I)c
talrika stora städerna intyga kinesens benägenhet för stadslif.
Det ekonomiska lifvet måste tidigt ha öfverskridit de första
utvecklingsgraderna och jämte naturalhushållningen ha
framkallat penninghushållning. Båda gingo bredvid och in i
hvarandra.
Krigstjänsten berodde på allmänt uppbåd. Kineserna,
som äro ett fredsälskande folk, ha aldrig räknat kriget till
sina älsklingssysselsättningar, och ett ridderskap har aldrig
funnits hos dem. Hufvudvapnet var bågen, rytteriet ersattes
af vagnskämpar, hvarför också bågskjutning och körning
räknades till de konster, som ovillkorligen måste inläras. I sär
skilda tyghus förvarades vapenförråd, och regelbundna med
stora jakter förenade öfningar underhöllo krigsdugligheten.
Den fastaste pelaren för all ordning och sed var och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
