Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
Detta leende har till en del sin grund i japanens artiga och
förbindliga sätt, men dess djupare rot ligger i den stoicism, som
utgör hufvuddraget i hans karaktär». Européerna ha
emellertid svårt att för sig förklara detta leende och se i detsamma oftast
en förolämpning, som väcker deras förargelse och förakt och
som ofta förmått dem att brutalisera japanerna. Men
främlingen, som på grund af japanens leende förgått sig mot
honom, har snart fått erfara, att han begått ett allvarsamt
misstag; japanerna äro icke att leka med, och brutala försök att
huttla dem har kostat mången europeisk och amerikansk
öfver-sittare lifvet. Efter japanernas senaste segrar öfver ryssarna
och hvad de visat sig förmå såsom krigare och statsmän torde
nog ingen europé eller amerikan mera våga förolämpa dem.
Öfver Korea har Japan under äldsta tider från Kina
erhållit sin kultur, och till och med det japanska rikets
grundande tillskrifves kinesiskt inflytande. Jimmu Tenno, Japans
första historiskt bevisliga härskare, 660—585 f. Kr., skall ha
kommit från Kina och grundat den japanska staten. Tenno,
som är ett ord af kinesiskt ursprung, betyder himmelskonung,
och hans makts insignier, en rund spegel, ett svärd och en
ädelsten, bevaras än i dag i solgudinnans tempel och äro
föremål för stora vallfärder.
Undei’ tolfte århundradet efter Kristus aflöstes det efter
kinesiskt mönster inrättade ämbetsmannaväldet af en
militär-despoti, feodal väldet började alltmer träda i förgrunden, fejder
rasade i landet, och konungens makt sjönk. Med generalen
Joritomos upphöjande till högsta militära värdighet af sjogun
undanträngdes de förra konungarna, som buro titeln af mikado,
från makten, ehuru de fortfarande funnos, men sjogunerna
blefvo landets egentliga herrar och spelade ungefär samma roll
som majordomus eller hofmästaren under de sista merovingiska
konungarne i Frankrike.
I trettonde århundradet nådde den från Kina införda
buddismen höjdpunkten af sin makt, och under denna tid
sjönk både mikado och sjogun till blotta skugghärskare till
dess att mikadon Go-Daigo-Teimo med tillhjälp af norra
Japans adel bröt prästernas makt. Mikadon afsattes emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
