- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 2. Människan och kulturen /
84

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japanerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

DE GAMLA KULTURFOLKEN.

jer föreställningen. De uppträdande äro samtligen antingen
uteslutande kvinnor eller uteslutande män, ty samtidigt spela
aldrig båda könen tillsammans på en scen, men goda
skådespelare äro de och stor vikt lägges på noggrann framställning,
trogna kostymer och dekorationer; i synnerhet äio kostymerna
mycket praktfulla och alla äkta af siden med guld- och
silfver-broderier.

I Japan färdas man i en s. k. dschinriksha eller
kraft-mansvagn, ett lätt tvåhjuligt åkdon, som dragés eller skjutes
af en eller flera karlar. Det är merendels afsedt för en
person, mera sällan för två, och är hufvudtrafikmedlet i Japan
såväl i stad som på landsbygden. Med förvånande
uthållighet ’dragés vagnen kilometertals af karlarna utan att de hvila.

En egendomlighet för de japanska städerna äro téhusen
med sina s. k. geishor, som på senare tider blifvit berömda
äfven i Europa. Dessa geishor äro hälften tjänarinnor,
hälften danserskor och musiserande flickor, som underhålla
té-husens gäster med sång och dans. Särskilda skolor och ett
slags akademi sörja för att dessa geishor skola erhålla den
fullkomligaste utbildning. De musikinstrument, med hvilka de
ledsaga sina sånger och danser, likna gitarren och lutan, till
hvilka kommer ett slags dubbeltrumma, ej olik ett timglas till
formen; själfva musiken är i hög grad egendomlig och för
europeiska öron i hög grad främmande. Men orden till sången
musiken och dansen med dess ofta uttrycksfulla mimik
komplettera hvarandra. Ofta är musiken melankolisk och
svår-modig, men kan också vara ganska frisk och liflig; alltid är
den mycket rytmisk. En behagfull dans, i hvilken dräkt och
solfjäder spela stora roller, är den mimiska texten till en
enkel sång, som beskrifver körsbärs- och persikeblomman. Den
räcker endast några minuter, och flickorna uppträda i
purpur-färgade och gula dräkter samt efterhärma med sina smidiga
kroppar hagtornsbladens dans, då dessa af höstvinden drifvas
hit och dit och hvirflas om hvarandra.

Japan har många, mycket folkrika städer, men största
delen af dess befolkning bor likväl på landet, och ännu har
inflyttningen till städerna icke antagit samma oroande karaktär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 18:25:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/2/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free