Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornperserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA KULTURFOLKEN.
87
Fornperserna. De länder, som i våra dagar bilda Persien
och omfatta Irans högland samt kusten längs Persiska viken
och östra delen af Arabiska hafvet intill Indiens gränser,
er-höllo liksom Indien sin befolkning från norr. Denna
befolkning öfvergick likväl icke lika hastigt och fullständigt till
bofast åkerbruk, och den gamle grekiska historieskrifvaren
He-rodotos, som anses ha lefvat 484 till 424 f. Kr., omtalade utom
de åkerbruksidkande perserna fyra nomadiska stammar. På
den stora härskare Kyros’ tid, intill 425 f. Kr., voro perserna
ett folk, som ännu befunno sig på odlingens första trappsteg och
lefde af åkerbruk, kreatursafvel och jakt. Sedermera tillägnade
de sig mycket af den babyloniska kulturen.
Än i dag erbjuda Persiens olika delar mycket växlande
förutsättningar för växtodling. Fruktbara voro landskapen Susiana,
Mediens slättbygd, Sogdiana och sydvästra Karamanien. Här
odlades hvete, ris, bomull, socker, sydfrukter, framförallt vin
samt oranger, apelsiner, citroner och persikor. I östra delen
af Iran och i bergstrakten inskränkte sig växtodlingen till
floddalarna, såsom längs Hilmend och Herat. Däremot voro liksom
än i dag de vidsträckta stepperna och saltöknarna i det inre
Iran äfven som norra Karamanien obebodda. Landets mest
öken-artade och öde landskap var Gedrosien, där Alexander den
store med sin armé så när omkommit af törst på sitt återtåg
från Indus; dock kunde de hären åtföljande feniciska
köpmännen ännu i de närmare Indien belägna landskapen samla
myrrha och nardus. På grund af landets heta och torra
klimat läto de persiska härskarne redan tidigt utföra
bevattnings-arbeten: kanaler, slussar, dammar, brunnar och underjordiska
ledningar. Provinsståthållarnas, de s. k. satrapernas, förnämsta
åliggande var att främja markens odling, och härvid utöfvade
antingen kungen själf eller hans ombud en noggrann uppsikt
öfver deras åtgärder.
Kreatursskötseln, som med framgång idkades på stepperna
och bergens sluttningar, omfattade hästar, kameler, nötboskap,
åsnor, får och getter. Nötkreaturen lämnade mjölk, smör och
ost. Mediens utmärkta beten lämnade årligen bland annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
