Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katakomberna och den kristna konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
kristendomen.
och en af dessa håligheter innehåller ett eller flera lik. Här och
där afbrytes deras rad af en genomgång, som leder till en
liten kammare. Men äfven i dessa kamrar äro väggarna,
liksom i gallerierna, upptagna af grafhålor. Dessa underjordiska
anläggningar tjänade Roms äldsta kristna såsom
begrafnings-platser och begagnades såsom sådana från den apostoliska tiden
till början af 5:te århundradet. Ursprungligen tillhörde dessa
begrafningsplatser enskilda familjer eller personer. De villor
eller trädgårdar, i hvilka de anlades, ägdes af olika välbärgade
invånare i Rom, hvilka blifvit kristna och ägnade sin egendom
åt församlingens intressen. Dessa personer gåfvo också de
ifrågavarande begrafningsplatserna deras äldsta namn, hvilka
bibehållit sig för några ända till våra dagar. Andra
katakomber uppkallade man efter dem, som föreslagit eller ledt deras
byggande, efter framstående blodvittnen eller också efter deras
läge. Ingången till dessa grafanläggningar låg vid landsvägen
eller på kullarnes sidosluttning, gallerierna och kamrarna voro
rikligen prydda med religiösa bilder.
Med den tilländagående hedendomen inträdde en af gjord
förändring äfven i den antika konsten, som ännu under den
romerska republiken och kejsartiden bildat en efterklang af
sin gamla grekiska blomstringstid. Denna förändring inleddes
i tredje och fjärde århundradet e. Kr. därmed, att på samma
gång nya och främmande element inträngde i konsten, den
konstnärliga begåfningen och förmågan började hastigt sjunka.
»Tyngd och stelhet gjorde sig gällande i konstverken såsom
helhet, medan enskildheterna visade en allt större magerhet
och torftighet i utförandet». I arkitekturen hade emellertid
nya insatser skett genom båg- och hvalfbyggnaderna, som bland
annat i de i Rom uppförda många triumfbågarna segerrikt
be-stodo täflan med det grekiska templets gamla former. Under
kejsar Konstantins tid, 274—337, slöt sig till den döende
hednakonsten den börjande kristna konsten, som skulle trycka
sin prägel på de närmaste århundradena.
Redan i tredje århundradet uppstodo i synnerhet under
Konstantin och efter hans död i mängd kyrkor, hvilka anlades
efter mönstret af den romerska basilikan, stora domstols- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
