Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
GERMANERNA.
hvilkas fjäder användes till att stoppa kuddar. Hela
kohorter från de romerska gränsstationerna företogo
inbringande jakter. Vid romerska gästabud serverades fisk
från de tyska floderna såsom en omtyckt anrättning. Man
satte äfven stort värde på marsiska skinkor, sockerrötter
och vild sparris från öfre Germanien. Fläckiga djurfällar
från den högre norden och germanernas ljusgula hår voro
föremål för handeln; kejsar Caligulas gemål bar en peruk
af guldgult germanskt hår, som batavernas stam för öfrigt
förstod sig på att färga.
Högre än allt annat skattade romarne bärnstenen, som
aktades lika med ädla stenar och i större stycken
förarbetades till smycken eller amuletter. Det fanns två
handelsvägar till bärnstenens fyndorter: den ena längs Rhein till
den cimbriska halfön, d. v. s. det nuvarande danska
Jylland med Holstein och Schleswig, den andra längs Odcr till
Östersjön. På denna väg kom under Neros tid en romersk
riddare till bärnstenskustcn och återvände med en rik
laddning.
För många föremål behöfde germanerna ständig
af-sättning på den romerska marknaden, i synnerhet för
krigsbyte af fångar och trälar, som såldes till slafvar. Däremot
fördo romarne till dem alster af sin egen yrkesskicklighet:
prydnadsföremål och smycken, kärl, äfven vapen,
sedermera också vin.
Germanerna upptäcktes på Alexander den stores tid af
greken Pytheas från Massilia, det nuvarande Marseille vid
Rhönes mynning. Först två århundraden därefter lärde
romarne till sin förfäran känna de germanska krigarne
genom det fruktansvärda angrepp, som gjordes på dem i
Italien af cimbrerna, hvilka kommo från kusten af
Nordsjön och på sin långa vandring ryckt med sig keltiska
stammar, såsom teutonerna. Flera strider fördes sedermera
med germanska stammar, och Rom nöjde sig slutligen med
att såsom skydd för sitt område och för att bevara fred
uppresa en storartad gränsvall, den s. k. limes, hvilken
från närheten af Regensburg sträckte sig åt väster till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
