Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
NORDMÄNNEN.
fasa, och England måste nu åter utstå samma svåra
lidanden, med hvilka den anglosaxiska eröfringen hemsökt det
olyckliga landet. Nordmännen nöjde sig emellertid icke
med att härja endast England, utan ströfvade vidare omkring,
och i hvarje land, som kunde nås från hafvet, blödde
in-vånarne under de nordiska kämparnes mördarehänder och
sågo sin egendom gå upp i lågor för deras brandfacklor.
En rent af demonisk kraft sjöd i dessa den kalla
Nordens söner. Vild lidelse och otyglad själfkänsla ledde allt
deras görande och låtande; fördenskull var icke heller
någon lag mera helig för dem än blodshämndens bud. Med
jublande fröjd störtade de sig i striden utan att akta på
blodet, som rann ur deras sår; döden på slagfältet var
välkommen, ty den öppnade för kämpen Valhalls portar, där
vapenlekar ständigt omväxlade med glada gästabud.
Krigsguden Odin var allfadern och den förnämsta af gudarna,
som nordmännen ägnade sin dyrkan.
Anförare saknade nordmännen icke i sina många
höfdingar och sjökonungar, och dessa sörjde också för att
både stridslystnaden, de stegrade lefnadsbehofven och törsten
efter det röda guld i främmande land, som handeln lärt
nordmännen uppskatta, tillfredsställdes. Sällsamt nog hyste
dessa vilda hedningar trots detta mången gång en
vidskeplig fruktan för den kristna guden, som torde ha synts dem
mäktigare än deras egen, hvarför det icke heller föll sig
svårt att förmå dem öfvergå till kristendomen, om andra
fördelar förenades därmed.
I slutet af 8: de århundradet började färderna i
västan-våg. Dessa gällde i första rummet England, där Bedas
fredliga kloster 793 plundrades. Därnäst kom turen till de
frankiska kusterna, och sedan följde den ena
vikingaska-ran på den andra. Ju oftare dessa tåg företogos, desto
planmässigare blefve de, och särskilda lagar uppstodo
angående vikingarnes rättigheter och plikter, och
vikinga-balken var lika järnhård som dess stiftares sinnen. För att
förvara r of vet och trygga landstigningar anlades i
länderna på andra sidan hafvet vid flodmynningarna och på
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
