Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europas tillstånd omkring år ett tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
EUROPAS TILLSTÅND OMKRING ÅR ETT TUSEN.
hunger, ja, att uppgräfva och förtära liken. Omkring år
1033 medförde hungersnöden oerhörda olyckor såväl i
Orienten som i Europa. Under tre år föll ett så ymnigt och
ihållande regn, att man hvarken kunde så eller skörda.
Rika och borgerliga voro lika uthungrade och förbleknade
som de fattige, och “till och med de stores våldsgärningar
upphörde för den gemensamma nöden. “ Vägfarande
an-grepos af kannibaler; och de stackars människor, som för
hunger flydde från sin trakt, begärde skydd i någon
enstaka boning, mördades under natten af sitt värdfolk.
Barn lockades till skogen med löfte om en frukt eller ett
ägg och slaktades och uppåtos. Det hände sig en gång,
att en moder offentligt sålde köttet af sitt barn, och då hon
icke nekade härtill, blef hon lefvande bränd; men om natten
uppgräfdes hennes förkolnade lik för att tjäna till föda åt
några utsvultna.
Många neddignade och dogo på gator och vägar, och
vargarne, som lockades af liken, gingo in i städerna och
sönderrefvo de döende, hvarför anhöriga ibland, för att
förebygga detta öde, jordade de sina innan lifsgnistan fullt
slocknadt. Man begrafde dem i städernas gatukorsningar, i
gropar på fälten, men snart blefve de döda alltför talrika,
och man lämnade liken hoptals åt vargarne.
Slutligen hade Gud förbarmande. Solen framträdde
åter, och naturen meddelade åter sina håfvor. Medan
säden mognade på åkrarna, följdes helgonens reliker af långa
processioner af troende och botgörare öfver hela landet,
och åter förkunnade kyrkan frid på jorden, såsom “tecken
på det eviga förbund, världen slutit med Gud.“
Knappt hade emellertid den gudomliga vredens storm
rasat ut, förrän stormännen, grefvar, biskopar och abboter
åter ägnade sig åt sin girighet och sina plundringar,
medan borgare och lägre folk hängaf sig åt de värsta
utsväf-ningar. Därtill kom, att de rättrognas sinnen förbryllades
af kätterska företeelser och den religiösa tuktens
våldförande. I nionde århundradet hade man till och med fått
bevittna, att påfven Formosus’ lik rycktes ur sin graf och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
