Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
STÄDERNA.
sig de större städerna vid Seine, Loire, Rhöne, Rhein,
Donau och många af deras bifloder på en tusenårig,
stundom till romarnes dagar gående forntids grushögar.
Sedan dess hade dessa städer upprepade gånger brunnit eller
förstörts, och meterhögt hade ruinerna hopat sig på
hvarandra. Den grund, som på detta sätt tillkommit, upptog
tålmodigt i sina porösa lager afflödena från den på
densamma nybyggda staden, och icke sällan sipprade vattnet ned
ända till de gamla afloppskanalerna, romarnes akvedukter.
Men vare sig stensatta eller icke, voro gatorna i
medeltidens städer i alla fall oerhördt smutsiga; ingen kunde
heller beträda dem utan skodon med träbottnar, och ändå
med fara att djupt sjunka ned i gatans smuts. Vanan att
förlägga rännstenen till de trånga gatornas midt, blef i
detta hänseende ödesdiger, och härtill kommo de många
vattningsställena för kreatur och deras hoar, de ända till
medeltidens slut brukliga dragbrunnarna med sina
vattenkar, men framför allt invånarnes egen stora orenlighet.
Alla sopor, all orenlighet, rester af födoämnen, afskräde
och affall af alla slag, ja, till och med döda kreatur
kastades på gatan, och för särskilda tillfällen, såsom vid
furstliga besök, marknader och processioner, måste gatorna
rengöras. Vid de flesta gator fanns också ett antal obebyggda
tomter och hus, hvilka till följd af alltför dryga
omkostnader fått förfalla, och dessa voro naturligtvis upplagsplatser
för all möjlig orenlighet. Bäckar, åar och vattendrag, som
gingo genom staden, voro aldrig kringmurade eller
indäm-da, och deras sumpiga stränder voro likaledes härdar för
all orenlighet. Att under sådana förhållanden de stora
farsoter, hvilka såsom digerdöden eller svarta pesten i 14:e
århundradet hemsökte Europa skulle flinna en förträfflig
jordmån, är själfklart, och endast medeltidens oerhörda
osnygghet kan också förklara, att digerdöden ansågs ha
bortryckt en fjärdedel af Europas befolkning.
I likhet med gatorna saknade äfven det medeltida huset
ännu nästan helt och hållet den renliga trefnad, som
numer är ett anspråkslösare borgerligt hems förnämsta
pryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
