Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
STÄDERNA.
hus, hvilkas bottenvåning helt och hållet upptogs af boden,
men hvars öfre våning med några fot sköt ut öfver boden och
tjänade till kontor eller familjens bostad. Ofta uppbars den
öfre våningens framskjutande del af pelare, och då husen
lågo bredvid hvarandra, uppstod på detta sätt mot regn
skyddade pelargångar.
Vida mera primitivt uppförda voro salustånden, ett
slags skjul, stödda mot eller häftade vid andra
byggnader öfverallt, där tillfälle gafs till lifligare samfärdsel. Vid
brohufvudena och på själfva broarna — såsom än i dag
på Ponte vecchio i Firenze — på torget, vid kyrkor med
berömda reliker, som lockade till täta vallfarter, sköto de
hastigt upp som svampar ur jorden, de innästlade sig kring
kyrkorna mellan långskeppens framskjutande sträfpelare, i
en sluten ring omgåfvo de rådhuset, ja, midt på bredare
gator bildade de, med ryggsidorna stående mot hvarandra,
en rad små byggnader.
Den lifliga köpenskapen på gatorna höjdes ytterligare
af vanan att utropa alla varor till försäljning. Visserligen
förbjöd o somliga skrån sina medlemmar att genom alltför
högt och mycket ropande undertrycka sina mindre
högröstade konkurrenter, liksom också varornas utställning i
fönstren icke sällan hindrades af skråbröderna, men detta
oaktadt måste medeltidens städer under marknaderna ha
varit uppfyllda af ett äfven efter våra begrepp starkt
oväsen och en ytterst bullersam samfärdsel. Icke allenast
handelsmännen utropade, sina varor, utan äfven öl- och
vinstugor hade sina utropare, som utanför ingången bredvid
de uppsatta halmkärfvarna, hvilka sedan urgamla tider
tjänat såsom särskilda anvisningstecken, prisade de utskänkta
dryckernas godhet.
Utmärkande för medeltidens städer var den
monumentala karaktären, hos dess allmänna byggnader.
Stadens torg gjorde ofta ett storartadt intryck med sitt
präktiga rådhus, som ursprungligen mestadels varit ett litet
hus, där rätt skipades och stundom sigill och
privilegie-skrin förvarades. Med ökade behof hade sedermera en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
