Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reaktionstidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
REAKTIONSTIDEHVäRFVET.
tronafsägelse skulle glänsa och njuta, beflitacle sig om en
fin umgängeston och uttryckte sig smakfullt och anderikt
om allt möjligt.
Härmed främjades emellertid endast njutningslystnaden,
och intrigen, och adeln slet upp sina bästa krafter i det
lumpna hoflifvet.
Det sedliga tillståndet förbättrades alls icke eller endast
på ytan. Lustan bedrefs mer hemligt bigotteri och hyckleri
aflöste det förut rådande lättsinnet. Äktenskapsbrott
tillhörde icke sällsyntheterna, lönmord genom gift och dolk
upphörde icke; hela Rom kände sig djupt gripet, då 1599
Beatrice Cenci, som tillsammans med sin stjufmoder och
sin broder deltagit i mordet på sin skändlige fader, måste
böja sitt vackra hufvud under bödelsyxan.
Folkets massa var icke sedligt bättre än de förnäma,
men därjämte underdånig ända till feghet och vande sig
vid att i slö likgiltighet släpa fram sin tillvaro, hvars tryck
mildrades endast af världsliga och kyrkliga fester, om hvilka
kyrkan i rikligt mått drog försorg. Gudstjänstens prakt
befanns också vara bästa medlet att tillfredsställa och
behärska sinnena, hvarjämte de praktfulla kyrkorna vittnade
om katolicismens makt och härlighet. Påfvarne byggde för
att föreviga sina namn, och äfven de världsliga
samhälls-kretsarne bevarade sin smak för tillvarons utsmyckning.
Fördenskull saknade icke heller den bildande konsten de
penningmedel, hvilka den icke kan undvara, och hade
fortfarande ett rikt fält för sin verksamhet.
Michel Angelo lefde tillräckligt länge för att få skåda
konstens börjande nedgång; han dog nämligen 1564,
således nära ett halft århundrade senare än den tidigt
bortgångne Rafael. Andra konstnärer framträdde emellertid och
verkade med framgång. Till dem hörde Antonio Allegri,
efter sin hemort kallad Corregio, hvilken trädde i Lionardo
da Vincis spår, och Giulio Romano, som var den mest
betydande af Rafaels lärjungar. De tre Bolognesermålarne
Caracci gingo tillbaka till de gamla mästarnes stil, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
