Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
STENKOL.
gaste kolflötserna ligga på Alleghanybergens från Atlanten
bortvända västra sluttningar. För landets bebyggande och
utveckling har denna omständighet emellertid visat sig vara
af allra största betydelse. Ty sedan nybyggarne väl öfver
-stigit Alleghanybergen, funno de i största mängd just de
råämnen, nämligen stenkol och järn, hvilka satte dem i
stånd att kunna öfvervinna de oändliga vidder, som på
prärierna öster och väster om Mississippi gapade mot dem
ända till Klippbergen. Det behöfves icke mycket
eftersinnande för att inse, att utan järnvägar eller utan den lätta
möjligheten att bygga järnvägar skulle förhållandena i
länderna på Atlantens västra sida ha gestaltat sig helt
annorlunda än såsom det nu skett, och några Förenta
stater, allra minst med sådan folkmängd, makt och rikedom
som de nuvarande, skulle världen nog icke fått skåda.
Med den oerhörda förbrukning, som stenkolen nu äga
och som årligen ökas, ha nationalekonomer och statsmän
icke utan en viss ängslan frågat sig, huru länge jordens
förråd af stenkol och brunkol väl skola räcka, innan med
deras utsinande den civiliserade världen torde stå inför
snart sagdt frågan om “vara eller icke vara“. Också ha
geologer och grufingenjörer sökt utröna, huru
framtidsutsikterna i detta fall torde ställa sig och hvad som står att
frukta, om icke dessförinnan andra drifkrafter kunna
användas till ersättning af den, som stenkolen förskaffa oss
i ångan. De resultat, till hvilka de kommit, äro icke
ode-ladt uppmuntrande, åtminstone för Europas
stenkolsprodu-cerande länder, ehuru tidslängden innan deras förråd taga
slut ställer sig något olika. Enligt dc senaste
beräkningarna anses förhållandena ställa sig på följande sätt:
Minsta mäktigheten och minsta antalet flötser äga
mellersta Frankrikes kolområden, hvilkas förråd torde vara
uttömda efter 100 år; något längre, 100—200 år, torde
kolförråden i mellersta Böhmen, Sachsen och de nordengelska
områdena räcka. Både större till mäktighet och flere till
antalet äro flötserna i de öfriga engelska kolfälten, hvilkas
förråd sannolikt icke skola taga slut förrän om 250—350 år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
