Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
JÄRNET.
magnetsten eller magnetit, en förening, som bildar den
naturliga magneten och i naturen stundom förekommer i stora
massor, i do flesta fall likväl blandad med andra
järnmalmer. Järn anträffas också i form af många andra
föreningar, t. ex. med kiseljord, forforsyra o. s. v. I ringa
mängd bildar järn en beståndsdel i hvarje jordmån och i
nästan alla stcnarter.
Ehuru järn i större mängd är skadligt för växternas
trefnad, kunna dessa likväl icke lefva utan järn, enär detta
bildar en nödvändig beståndsdel af alla organismens delar.
Växtaska innehåller alltid en mer eller mindre betydlig
mängd järnföreningar. Äfven i djurens organism
innehål-les järn, hufvudsakligen i blodet, som till en del har
järnet att tacka för sin färg. Hos de lägre djuren innehålla
100 delar blod ungefär 0,05 delar järn.
Järnmalmernas förarbetning till metalliskt järn är till
sitt väsen ganska enkelt, enär järnets oxider vid stark
glödgning i därtill inrättade ugnar tillsammans med kol,
väte, koloxid och andra syrebindande medel, som användas
i öfverskott, ganska lätt släppa sitt syre och öfvergå i
metalliskt järn. Detta framställes dock icke omedelbart ur
malmerna, utan ur dessa vinnes först det s. k. tackjärnet,
som är en förening af järn med små mängder kol —2 till
5 % — och uppstår af järnmalmerna i den genom kolets
förbränning i ugnen alstrade hettan och är lätt smältbart.
Den smälta tackjärnsmassan samlar sig i ugnen under
slaggen, som bildas af de likaledes smältbara produkterna
af den järnmalmen åtföljande gångarten. Gångarten i och
för sig är emellertid icke smältbar, enär don mestadels
består af en likartad blandning af t. ex. lera med sand eller
kalksten med lera, men oftast af kiseljord o. s. v.,
hvar-för den antingen alls icke smälter eller också smälter
endast vid de högsta värmegrader. Det blir fördenskull
nödvändigt att till’ blandningen af malm och kol sätta ämnen,
hvilka med gångarter bilda en lätt smältbar, glasartad
massa — slagg. Till kiseljord tjänar kalksten med lera såsom
tillsats, för kalksten åter kiseljord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
