Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAL. 373
nerhet af den temperatur, vid hvilket detta sker, bero
stålets hårdhet och andra egenskaper.
Härdningen till den önskade graden sker mestadels på
det sättet, att man först starkt upphettar stålet — till
omkring 600°:— och doppar det i kallt vatten, d. v. s. hastigt
afkyler det, hvarvid det blir skört som glas, därpå upphettar
det, till dess att en bestämd färg framträder, och afkyler det
antingen hastigt eller långsamt. Vid upphettning till 220°
an-löper stålet med gul färg (kirurgiska instrument) och blir
därvid först halmgult (rakknifvar o. s. v.), därnäst
guldgult, vid 250° blir det brunt (saxar), därefter rödt, vid
285° ljusblått (fjädrar), vid omkring 300“ indigoblått
(sågar), slutligen vid omkring 340° sjögrönt.
Dessa s. k. anlöpningsfärger bero på framträdandet af
färgen hos tunna hinnor, såsom t. ex. hos såpbubblor, och
uppstår till följd af bildandet af ett tunt lager af oxider,
hvilket i början är genomskinande. Stålet rostar
långsammare än smidigt järn och löser sig i syror svårare än
detta, men lättare än tackjärn.
Såsom bästa smidigt järn anses det, som äger den
största segheten, icke brister under hammaren eller vid
böjning, men samtidigt äger tillräcklig hårdhet. Man
skiljer för öfrigt mellan mjukt och hårdt smidigt järn. Ju
mjukare ett smidigt järn är, desto segare är det i
allmänhet och desto lättare låter det svetsa, valsa, utdraga sig
till tråd o. s. v. Hårdt järn är ofta skört, brister vid
böjning och låter endast med svårighet bearbeta sig, kan
fördenskull användas endast för vissa ändamål, t. ex.
järnvägsskenor, hjulringar o. s. v. Mjukt smidigt järn är
också bästa materialet till tråd, bleck och mindre föremål,
t. ex. spik; det utmärker sig därigenom att det efter
ut-hamring visar en tågig brottyta, medan hårdt järn äfven
efter denna bearbetning behåller en kornig struktur.
Det smidiga järnet är emellertid af något olika
beskaffenhet, hvilket betingas af dess tillblandningar, enär den
metall, som användes, alltid innehåller kol jämte en ringa
mängd kisel, mangan, svafvel, fosfor o. s. v., och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
