Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZINK.
401
en jätteskorsten; små lokomotiv draga vagnar med kol och
malm fram och tillbaka mellan husen; för öfrigt synes
stora stofthögar, kollager, hela kullar af malm, som ser ut
som kiselsand, men innehålla 40 % af den viktiga metallen.
På kvällen verkar zinkhyttornas bild vida mera fantastiskt.
Från de flera meter under jorden belägna stora rosten,
som löpa under nästan hela smälthyttan, lyser kolglöden
hvitröd meterhögt och kringhvärfvande de därstädes arbetande
eldarne med ett flämtande ljus. Hyttans inre fylles af en
mördande hetta och midtbyggnaden tyckes skola sprängas af
glöden. Fräsande rusar en blåaktigt gul ånga ut ur små
öppningar. Skorstensraderna ha emellertid i mörkret förvandlats
till magiskt lysande facklor. Lågan slår upp ur deras rör i
tungor af ömsom blåaktig, ömsom svafvelgul, ömsom röd
färg. Ur ugnarna, i hvilka gjutformarna, mufflarna, torkas
och brännas, slå klara lågor fram“.
Zinkmalmens förhyttning försiggår på ungefär följande
sätt. Först framföres den till ett rum, under hvars
järngolf den glödande från smältverket kommande luften drager
fram, ty nästan hela hyttan är underminerad af
glödgnings-hvalf. Den i kolschakten alstrade värmen måste därpå
göra de stora rostningsugnarna glödande, i hvilka
zink-blendet befrias, från svafvel och öfverföres till zinkoxider.
Dessa krossas i kulkvarnar till ett lergult stoft, som rostas
i låga glödugnar. Med en lång järnskyffel, som man
sticker genom små öppningar, skjuter en arbetare alltjämt det
rödglödande materialet längre bort. På detta sätt vandrar
det långsamt öfver de glödande rosten till det sista hålet,
där det åter skyfflas ut och i järnvagnar fraktas till
smältugnarna. Därstädes blandas det noga och skoflas in i
manshöga mufflar af lera. Mufflarna skjutas in i ugnarna, hvilka
igenmuras så tätt, att endast små hål återstå, genom hvilka
man kan följa smältningens gång. Nästan ett helt dygn
upphettas malmen i hvitglöden, till dess att den är
tillräckligt ren och mufflarna åter kunna tagas ut. Den
smälta metallen öses ur dessa i järnformar och kallnar
hastigt. Därpå uppstaplas de platta, blekgrå zinktackorna
Människan och kulturen.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
