Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångan, maskinväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKIN EO.
431
sprängning inrättade Papin en säkerhctsvcnlil, hvilken
numer användes på alla ångpannor.
Ångmaskinen. Det var år 1690, som Papin kom
på tanken att bruka ångan till att lyfta bördor. I
detta syfte använde Papin en nedtill sluten och
upptill öppen cylinder, i hvilken först hälles litet vatten.
Därpå trycktes en kolf ned i cylindern till ett visst
afstånd från vattnets yta. Cylinderns botten
uppvärmdes därefter något, och så snart trycket af den
utvecklade ångan endast helt litet höjde sig öfver lufttrycket,
upplyftes också kolfven. Så snart kolfvcn nått cylinderns
högsta punkt, afkyldes densamma, ångan förtätades, och
det atmosfäriska trycket verkade enbart. Kolfven trycktes
åter ned och kunde sålunda lyfta en börda. Genom att
omväxlande uppvärma och afkyla kolfven kunde man meddela
densamma en upp- och nedgående rörelse.
Papins maskin kom aldrig att brukas. Detta blef
däremot fallet med en af cngesmannen Savery 1698
konstruerad maskin att med ångans tillhjälp uppfordra vatten ur
grufvor. Denna maskin var emellertid högst ofullkomlig,
och aflöstes efter några år af Newcomens förbättrade s. k.
atmosfäriska maskin, men icke förr än 1769 tog
ångmaskinens utveckling vidare fart, då James Watt, född 1736, död
1819, med ens bragte densamma till en fullkomlighet, som
icke så särdeles mycket stod efter dess nuvarande höga
ståndpunkt. Watt införde sålunda kondensatorn, som fylld med
kallt vatten förtätade ångan, och den dubbelverkande
maskinen, som låter ångan strömma till kolfven omväxlande
nedifrån och uppifrån, i förra fallet upptryckande, i senare
åter nedtryckande densamma.
Genom maskinbalken och väfstaken, hvars öfre ända
fästes vid maskinbalken och nedre ända vid ett svänghjul,
som den satte i en roterande rörelse, gjordes maskinens
gång regelbunden och förvandlades den upp- och
nedgående rörelsen till en roterande rörelse. Andra förbättringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
