Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrotekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROTEKNIKEN.
471
dersökningar afslutas, ocli på den grundval, som dessa
lade, hvila alla dessa underbara praktiska tillämpningar
af elektriciteten, hvilka väcka vår beundran lika mycket
som de äro vår tids stolthet.
Banbrytande genom sina experiment var i första
rummet engelsmannen Mikael Faraday, som från 1833
studerade den elektriska strömmen och därvid upptäckte do
elektriska strömmarnas induktionsverkningar. På grund af
hans upptäckter och de försök, till hvilka de gåfvo
anledning, konstruerades en af den modärna elektroteknikens
viktigaste tillbehör, nämligen elektromagneten.
Lindar man en rulle med ledningstråd och därpå i
denna rulle instoppar en staf af mjukt järn, så blir järnet
magnetiskt i samma ögonblick som en elektrisk ström ledes
genom tråden. Afbrytes strömmen, försvinner också
magnetismen åter ur järnet. Som man intill uppfinningen af dessa
“elektromagneter“ kände endast naturliga magncter, hvilka
i jämförelse med elektromagneterna förmå utöfva blott en
försvinnande svag, magnetisk verkan, så inses lätt, hvilket
uppseende dessa nya kraftiga apparater måste utöfva.
Elektromagneten gaf också uppslag till försöken att
konstruera elektriska starkströmmaskiner eller s. k. dynamos
De första maskinerna af detta slag voro emellertid ganska
ofullkomliga och lämpade sig ännu föga för praktiskt bruk.
Icke förr än den tyske elcktrikern Werner von Siemens,
f. 1816, d. 1892, upptäckt den s. k. elektr o dynamisk a
principen, togo de elektriska kraftmaskinerna ett nytt och stort
steg framåt. Siemens kom nämligen på den snillrika idén
att för att åstadkomma elektromagneter helt enkelt använda
en förstärkning af den elektriska ström, som alstrades af
maskinen själf. Han begagnade därvid den ringa
magne-tism, som alltid återstår i mjukt järn, sedan detta förut
elektromagnetiskt påverkats af en strömkälla. Rör man
nämligen förbi en elektromagnet, som ännu bevarat ett spår
af magnetism, en sluten trådrulle, så måste i denna en,
om ock svag ström framkallas. Ledes denna ström i
passande riktning kring samma elektromagnet, så måste
uppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
