Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk öfversikt af de afrikanska staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
DE AFRIKANSKA STATERNA.
denna världsdel icke förmått bilda några fastare
sammanfogade stater af längre varaktighet, och fördenskull
saknar världsdelen också en äldre politisk historia i egentlig
mening.
Atlasländerna ha däremot allt sedan forntiden varit
säte för en jämförelsevis hög odling. Under den romerska
republikens och Kartagos tid före Kristi födelse funnos
därstädes numidiska riken, som efter det romerska väldets fall
aflöstes af vandalernas makt. Sedermera uppstodo efter den
arabiska cröfringen blomstrande välden, och då den
ar-bisk-berberiska kulturen utblommat, återstod åtminstone ännu
i Marocko, Algeriet och Tunis ett svagt återsken af
densamma. För närvarande har af dessa tre stater endast
Marocko bevarat sin själfständighet.
Abessinien har visserligen aldrig nått samma
glänsande höjd af kultur som Atlasländerna på sin tid, men har
däremot oafbrutet ägt bestånd såsom ett mer eller mindre
afslutet rike.
Till midten af 18 :e århundradet stod hela Abessinien
under Negus Negesti, d. v. s. konungarnes konung, som
lät förvalta de särskilda provinserna af ståthållare, s. k. ras.
Negus’ makt började emellertid efter den tiden sjunka, till
dess att 1853 en lägre ämbetsman i Amhara vid namn
Kasai svingade sig upp på tronen under namn af
Teodor I. Snart afslöjade sig emellertid denne negus såsom
en tyrann af renaste vatten, och då han 1864 till 1865
satte den engelska konsuln och 155 européer i fängelse,
förklarade engelsmännen honom krig, eröfrade 1868
kejsarens klippfäste Magdala och störtade därmed hans välde.
På hans själfmord följde långvarig villervalla, ur hvilken
slutligen negus Johannes framgick såsom segrare och
härskare. För honom lyckades det, trots långa strider, i
synnerhet mot Egypten och gallas, äfvensom trots den
olydnad, som fursten af Schoa och Kaffa Menelik visade, att
kvarhålla sig på tronen, till dess han 1888 samtidigt kom
i krig med intalienarne, madisterna och Menelek och
stupade 1889 i slaget vid Matarna mot sudanerna, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
