Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De franska kolonierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FRANSKA KOLONIERNA.
545
förvärfvat några kustplatser, men först i början af följande
århundrade började man tänka på expeditioner till det inre,
och vid århundradets slut började man energiskt bedrifva
forskningarna vid Niger. Vid slutet af år 1888 kunde en
fransk kanonbåt gå uppför ’Niger ända till staden
Tim-buktu. År 1889 satte sig fransmännen genom
Mandingo-landet i förbindelse med sina besittningar på Guldkusten,
så att numer hela norra Nigerlandet är i fransmännens
händer, ett resultat, som emellertid icke crnåtts utan stora
uppoffringar af människolif och penningar.
På Slafkustcn badc Frankrike från 1876 till 1883 af
negerriket Dahome förvärfvat några orter, till hvilka
emellertid konungen af Dahome sökte göra det rätten stridig.
Frankrike måste börja krig mot Dahome, hvars konung
Behansin emellertid snart föll till föga och afstod från alla
anspråk, hvaremot Frankrike 1889 förband sig att årligen
betala honom 20,000 francs.
Dahome var jämte Ashanti det negerrike i Afrika, där de
största människooffren försiggingo. De människomassor, som
årligen offrades vid alla möjliga tillfällen, öfvergå hvarje
föreställning. Först och främst offrades alla krigsfångar och
slafvar, till ett antal af minst 500 årligen endast för att bringa
den regerande konungens aflidne förfäder underrättelser om
hans verksamhet; men därjämte förekommo vid vissa tider
på året “små“ och vid utomordentliga tillfällen “stora
tullar", då offrens antal steg oerhördt. De “stora tullarne"
förekommo, då en konung gick ur lifvet, och vid dylika
tillfällen berättas, att en gång 4,000, en annan gång 10,000
människor föllo såsom offer. Mycket sällan stannade antalet
under 2,000, enär alla prinsar och prinsessor, höfdingar
och högt uppsatta i riket, ja, till och med hvita beflitade
sig om att på detta sätt betyga konungen sin vördnad och
skaffa den nye konungen slafvar att döda vid sitt
uppstigande på tronen. Det är ingalunda omöjligt, att de
offrades lik åtos, enär människooffer och människoätande icke
sällan följas åt. Nästan hvarje morgon föll ett eller annat
Människan och kulturen.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
