Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tragico-komiska scener; men outplånligt fästade sig bilden
deraf i hans barnsliga sinne — det var den första fasa,
som skakat hans späda nerver. Han flyttades i en
pension på landet. Han hörde de andra pensionärerne
med varm hängifvenhet tala om sina föräldrar, sina
syskon. Segerstjernas mor var död, hans far vansinnig;
han hade ingen syster, ingen bror; han kände sig
ensam midt ibland de många kamraterna. Redan nu,
i menniskolifvets gladaste år, fick hans sinne en
dyster riktning. Knappt inträdd i ynglingaåren, afgick
han, under en informators skyddande uppsigt, till
akademien. Här läste han med ovanlig flit, emedan han
starkt erfor behofvet af sysselsättning, för att motarbeta
tungsintheten. För studentlifvets vilda nöjen studsade
han tillbaka, dels af naturlig skygghet, dels af bestämd
afsmak för den råhet, hvarmed förströelsen ej sällan
iklädde sig skepnad af orgie. I en lång följd hade
Segerstjernas förfäder varit krigare; de hade med sitt
blod fuktat Tysklands slätter och Ukräns ödemarker;
deras stamfader hade förvärfvat sitt adelsbref på en
valplats, och hans efterkommande hade med säkra steg
trädt i hans fotspår. Någon annan lefnadsbana, än
krigarens, blef således icke ens satt i fråga för den
unge arftagaren, som, vid aderton års ålder, för
första gången iklädde sig uniformen af en fändrik vid
kongl. Svea lifgarde, utan att just innandess hafva
serdeles gjort sig reda för sin lämplighet, eller icke,
till vapnens hugstora yrke. Punktlig och otadlig i
tjensten, tycktes dock Segerstjerna icke med någon
varmare håg vilja egna sig åt kamrat- eller sällskapslifvets
förströelser. Då hans jemnåriga inom regementet
vid en rykande bål på Blå Porten muntert
fördrefvo qvällen efter en het exersisdag, irrade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
