- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
20

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emot, om den rike arftagarens middagar fallit något
tätare, än nu var förhållandet.

Segerstjerna hade redan varit några år i tjenst, hade
förvärfvat ryktet af en ej oskicklig officer och en
högst besynnerlig menniska, då han för första gången
såg fröken Strålkrona. Mannen har ofta svårt att inom
sig bestämma, huruvida hans känsla för en qvinna är
tycke eller verklig passion; misstagen härutinnan
hafva varit mångahanda. Segerstjerna bedömde den känsla,
han snart erfor för fröken Cecilia Strålkrona, såsom
ett tycke; han tog den, till att börja med, ganska lätt;
han såg i den en rosensky, som purprade den enformiga,
tunga himlen af hans lif — ett flygtigt skimmer
och ingenting annat. Men han fann snart, att han
bedragit sig. Den ljufva bilden af »henne» stod
ständigt för hans fantasi; den lemnade honom icke ens
då han förde paraden och exerserade rekryter; hon var
hans Valkyria i krigslekarne, hans Egeria, då han,
vid sina böcker, drack ur vishetens källa. Han friade.
En rik arftagare och vacker karl får i allmänhet
icke gerna afslag; men här mötte kärleken kärlek —
de hade vexlat hjertan, innan de vexlade ringar. Nu
öppnade sig för den stackars enslingen en tid af ljufva
drömmar och ännu ljufvare verklighet; bilden af
hans fästmö fyllde all den tomhet, han förut känt i
lifvet; glädjen blomstrade åter upp på hans läppar,
tändes åter i hans blickar; den tyste, slutne
misantropen blef vältalig, då han talade om eller inför sin
brud. Men denna sällhetsperiod blef icke långvarig:
en våldsam feber slet, efter några få dagars kamp,
bruden ur brudgummens armar. Man väntade förtviflade
utbrott från denne sednares sida; man fruktade
sjelfmord, och följde honom, vakande, i spåren. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free