Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle, utlefvade krigarens unga, blomstrande hustru,
den välgörande féen i fattigdomens kojor!
I detsamma hade Stålkula, hvilken i jemn marschtakt
tillryggalagt den väg, Segerstjerna genomflugit som
en stormvind, ändtligen hunnit den plats, der denne
sednare, orörlig, stirrade efter den längesedan
försvunna ryttarinnan.
»Nå!» yttrade Stålkula temligen enstafvigt, och slog,
väckande, sin vän på axeln.
»Det var generalskan Stormsvärd,» svarade Segerstjerna;
»hon är hänförande vacker.»
»Gud ske lof, att du börjar finna någon qvinna
vacker! Då är du bestämdt på bättringsvägen. Men vet
du, jag tyckte annars, vid hennes hastiga förbiridande,
att hon såg något för stolt ut. Jag älskar qvinnor
ömma och undergifna som påskalamm; men på vår
generalska kunde man nästan se, att hon tillhörde
generalitetet, att hon var inspektris för en
kavalleribrigad.»
»Hvad riddrägten klädde henne väl! Det är ändå
en ädel, ärbar drägt! Ingenting blottadt, ingenting
ohöljdt!»
»Likväl, om du får se generalskan i full paryr, har
du måhända sedermera ganska litet öfver att ana,»
anmärkte Stålkula högt, men tillade sedermera tyst
för sig sjelf: »Man måste disputera med honom öfver
den der vackra damen. Det lifvar honom
synbarligen.»
»Det låg något så värdigt i hela hennes väsen, så
enkelt ädelt i drägt och skick.»
»Säkert kan hon, då hon vill, vara oöfverträfflig i
yppighet, förkrossande i högdragenhet. Hon visade
nu bara sin rent landtliga sida.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
