Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig en dylik hyllning. Den ende, som gjorde ett
undantag från ifrågavarande ceremoniell, var inspektoren,
hvilken äfven inom gårdens gebiet vågade behålla sin
ljusa filthatt på hufvudet. Det var en gammal tradition
inom Björnkloska ätten, att dess fordna vasaller endast
med blottade hufvuden fingo träda borgherren under
ögonen; denna tradition hade nu blifvit utsträckt till
samtliga godsets stattorpare och till hela gårdsrymden.
Mot spannmålsmagasinet lutade sig förtroligt en
annan, mindre byggnad. Här drefs af inspektoren eller
baronen (man visste ej rätt hvilkendera) en handel,
som i sig innefattade både hökeri och kryddkrämeri.
Sirapskaggen trängdes om rummet med sillfjerdingen,
och den torkade saltsjöfisken låg kastad i hög utmed
kaffesäcken. Likvisst var, med allt detta öfverflöd,
snus det enda som i boden erhölls gratis ur en gigantisk,
temligen konstlös näfverdosa, hvilken figurerade på
disken. I öfrigt voro priserna, enligt berättelse, mer
än lofligt uppjagade, serdeles i fall kredit begärdes —
ett schackreri med armodet, hvilket åtskilliga egendomsherrar
icke akta för rof att temligen öppet bedrifva.
För egen räkning (här fritaga vi uttryckligen husbonden)
hade inspektoren dessutom i ett hörn af rummet
uppställt ett litet lottohjul, som icke sällan slukade de
få skillingar, hvilka, vid vexling i boden, bekommos
tillbaka af de trafikerande. Inspektoren var född
Stockholmare och hade ärft en viss förkärlek för sederna och
bruken i en del af hufvudstadens bodar.
Efter denna skildring af Björneborg och dess
närmaste omgifningar, torde vi nu kunna vända oss till
egaren sjelf, friherre Matts Fabian Björnklo. Vi
inträda derföre i ett halfmörkt rum på nedra botten.
Lummiga, midt för fönstren planterade lindar hindrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
