- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
40

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mordbrand och fruktan för tjufnad voro två straffande
demoner, hvilka om dagen troget följde honom i
fjäten, om natten oafvisligt vakade vid hans bädd. Då
han, med en uppspänd pistol i handen, dignande af
trötthet, inslumrat på sin kassakista, hvilken hårda
plats han sjelfvilligt valt, i stället för den mjukare,
mera inbjudande sängen, spratt han högt i vädret vid
hvarje väggurets gälla timslag, vid minsta buller på
den förbilöpande landsvägen, någon gång vid en djup
suck ur sitt eget qvafda bröst. »Hvem är det som
andas härinne!» ropade han då uppspringande, med
pistolen sträckt framför sig, tilldess ändtligen den
nordiska sommarnattens klarhet hann öfvertyga honom, att
ingen lefvande varelse, mer än han sjelf, fanns i
rummet. Och ändå brukade baronen aldrig söka den knappa
hvila, natten förunnade honom, utan att först, med
tillhjelp af ett bland hans förfäders gamla svärd,
egenhändigt göra sig öfvertygad, det ingen missgerningsman
lönligen tagit plats under hans säng eller soffa.
Likaså plägade baronen, serdeles de mörka, stormiga
höstqvällarne, företaga en rund kring Björneborgs
dystra byggnader; han tittade ned i källargluggarne och
undersökte spånorna i vedboden, för att försäkra sig,
att godsets förtryckta underhafvande icke lagt eld i
sin stränge husbondes hem. Mången natt föresväfvade
honom en inbillning, att det golf, han trampade, var
undergräfdt af anlagd mordbrand; han hörde gnistorna
spraka; han kände tydligen lukten af oset. Ho
har räknat alla knutarne i ett ondt samvetes gissel?

Baronen reste sig från bordet och började att
häftigt vandra upp och ned i rummet. Man kunde i hans
ansigte läsa spåren af en inre strid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free